Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det fruktansvärda öde, som hade drabbat honom —
huru förfärligt detta öde verkligen var, återstod ännu
för oss att fullt lära inse. Det hade vedergällningens
dystra högtidlighet över sig. Våra tankar voro djupt
allvarliga och vi talade nästan viskande till varandra.
»Ni kunde gärna ta bort handbojorna», sade han
samma kväll, då vi stodo bredvid hans läger och
rådgjorde 0111 hans tillstånd. »Full säkerhet dem förutan.
Jag är ju lam. Det närmaste vi sedan få tänka på,
blir liggsår.»
Han log sitt förvridna leende. Mauds ögon vidgades
av fasa, och hon måste vända bort huvudet.
»Vet ni, att ert leende är förvridet?» frågade jag.
Ty jag visste, att hon måste se till honom, och jag
ville bespara henne så mycket obehag som möjligt.
»Då skall jag inte dra på munnen mera», sade han
lugnt. »Jag trodde just att det var någonting på tok.
Min högra kind har varit stel hela dagen. Ja, jag har
känt förebud till det här de sista tre dagarna. Min
högra sida har hållit på att domna emellanåt — ibland
armen eller handen, ibland benet eller foten ...»
»Jaså, mitt leende är förvridet?» sade han en liten
stund efteråt. »Nå, härefter får ni tänka er att jag
småler inom mig — med själen, om ni så behagar,
med min själ. Ni kan ju föreställa er, att jag gör
det just nu.»
Och han låg tyst i flera minuter, antagligen
njutande av denna groteska fantasi.
Hans inre människa hade icke undergått någon
förändring. Det var den forne, okuvlige och förfärlige
Ulv Iyarsen, fängslad någonstädes inom denna kropp,
som en gång hade varit så oövervinnelig och så fullän-
414
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
