- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
431

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag gör det, måste ni sköta spelet. Jag får lov att
genast rusa till ratten, och samtidigt måste ni hissa
förstäng.»

Denna manöver för att komma i gång hade jag
studerat och övertänkt minst tjugu gånger, och med
fallet till spelet visste jag att Maud var i stånd att
hissa detta högst nödvändiga segel. En frisk vind
blåste inåt viken, och ehuru vattnet var smult, måste
vi arbeta raskt för att komma lyckligt ut till havs.

Då jag slog lös schackelbulten, rasslade kettingen
ut genom klyset och i havet. Jag rusade akterut till
ratten. Ghost tycktes vakna till liv, då seglen fylldes.
Förstäng sträcktes. När den fylldes av vinden, föll
fartygets bog av och jag måste giva ned ett par
spakar för att stötta henne.

Jag hade gjort en uppfinnig i fråga om
förstäng-skotet, som gjorde, att det gick över av sig självt, så
att Maud ej behövde passa på det, men hon höll ännu
på att hissa seglet, då jag lade rodret hårdt över.
Det var ett ögonblick av stor ängslan, ty Ghost rusade
rakt åt stranden på ett stenkast nära. Men fartyget
svängde lydigt upp i vind. Där blev ett väldigt
slående och smällande i segelduk och revsejsingar, vilket
ljöd mycket behagligt för mina öron, varefter seglen
fylldes och skonaren låg utöver på andra bogen.

Maud hade slutat sitt arbete och kommit akterut.
Där stod hon nu bredvid mig med en liten
sjömans-mössa på sitt fladdrande hår, med kinderna glödande
efter ansträngningen, med ögonen vidöppna och
strålande av sinnesrörelse och näsvingarna skälvande
under den friska, salta luftens bitande fläktar. Hennes
bruna ögon påminde om ett överraskat rådjurs. De

431

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0435.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free