Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. I fjärran land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sågo de den falska dagern småningom tilltaga. Ett
svagt sken började glöda och glimma. Det tilltog i
styrka, skiftande i rödgult, purpur och saffran. Det
blev så ljust, att Cuthfert trodde att solen måste
befinna sig bakom skenet — ett mirakel, en sol som
gick upp i norr! Plötsligt, utan förebud och utan
att förblekna försvann skenet. Himmeln var
färglös. Ljuset hade försvunnit. De andades nästan
halvsnyftande. Men se! luften glimmade av
rimfrostpartiklar och där, där på snön avtecknade sig
väderflöjeln. En skugga! En skugga! Det var
precis middagstid. De vände raskt huvudena mot söder.
En gyllene kant syntes över bergens snöiga kammar,
log mot dem ett ögonblick och försvann igen.
Det var tårar i deras ögon, när deras blickar
möttes. En egendomlig vek känsla kom över dem. De
kände sig oemotståndligt dragna till varandra.
Solen hade kommit åter. Den skulle vara hos dem
igen i morgon och den följande dagen och den nästa.
Och den skulle dröja längre för varje gång och den
dag skulle komma, då den skulle stå på himmeln
både dag och natt, aldrig sänkande sig under
horisonten. Det skulle inte finnas någon natt. Den
isi-ga vinterns makt skulle brytas, vinden skulle ånyo"
blåsa och skogen svara, landet skulle bada i ett
välsignat solsken och få nytt liv. Hand i hand skulle
de lämna detta hemska drömland och resa tillbaka
91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
