Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. I fjärran land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kort tid sedan passerat sin lägsta punkt i söder, och
vid middagstid kunde man iakttaga svaga strimmor
av gult ljus på norra horisonten. Dagen efter detta
misstag med sockerpåsen kände Cuthfert sig bättre
både till kropp och själ. Då middagstiden nalkades
och det ljusnade något, släpade han sig ut ur
hyddan för att njuta av det flyktiga skenet, som för
honom var ett vittnesbörd om solens framtida
avsikter. Även Weatherbee kände sig något bättre och
kröp ut och slog sig ned vid sidan av honom. De
slogo sig ned i snön vid sidan av den orörliga
väderflöjeln och väntade.
Det var dödstyst och stilla omkring dem. När
naturen på andra breddgrader ter sig sådan, ligger det
en viss förväntan under, en väntan på att en eller
annan späd stämma skall ta upp den avbrutna
sången. Så är emellertid inte förhållandet i Nordlandet.
De två männen tyckte sig ha levat eoner av år i
denna hemska tystnad och stillhet. De kunde inte
erinra sig någon avbruten sång, de kunde inte tänka
sig någon sång i framtiden. Denna övernaturliga
stillhet hade ständigt funnits där — evighetens
djupa tystnad.
Deras blickar voro riktade mot norr. Osynlig,
bakom dem, bakom de upptornade bergen i söder,
steg solen upp i zenit på en annan himmel än deras.
Såsom ensamma åskådare av den mäktiga tavlan
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
