Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. För mannen på långfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femton minuter hade knappast gått, då ljudet av
bjällror tillkännagav nya resande. Dörren öppnades
och en konstapel ur den ridande polisen i nordvästra
territoriet, åtföljd av två halvblods hundförare, kom
in. Liksom Westondale voro de väpnade till
tänderna och visade tecken till utmattning. Halvbloden
voro födda på vägarna och buro det lätt, men den
unge konstapeln var mycket utmattad. Dock höll
den bulldoggliknande envishet, som är utmärkande
för hans ras, honom uppe och drev honom till den
fart han höll, och den skulle antagligen också hålla
honom uppe tills han stupade på vägen.
— När tornade Westondale ut? frågade han. Han
stannade här, gjorde han inte? Den sista frågan
var obehövlig, ty spåren utanför talade sitt tydliga
språk.
Malemute Kid hade fångat Beldens blick och
denne, fattande galoppen, svarade undvikande:
— Det är en god stund sedan.
— Se så karl, tala ut, förmanade polismannen
honom.
— Ni tycks gärna vilja ha tag i honom. Har han
ställt till med något krakel i Dawson?
— Plundrade Harry McFarlands på fyrtio
tusen; växlade det i butiken i en check på Seattle, och
hur ska vi kunna stoppa utbetalningen av den,
såvida vi inte få tag på honom? När gav han sig iväg?
108
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
