Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Prästens kall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du visste inte, vad du gjorde. Du tänkte inte
på den ed du inför Gud svurit den man, som är din
make. Det åligger mig att påminna dig om helgden
av ett sådant löfte.
— Och om jag kommer ihåg den och dock
vägrar att lyda?
— Då skall Gud .. •.
— Vilken Gud? Min man har en gud, som jag
inte vill dyrka. Det måste finnas många sådana.
— Barn! Yttra ej sådana ord! Ah, du menar
dem inte. Jag förstår. Även jag har haft sådana
ögonblick av tvivel. Ett ögonblick var han
tillbaka i sitt hemland och som i en dimma stod ett
ansikte med längtansfulla, sorgsna ögon mellan
honom och kvinnan framför honom.
— Har då min gud övergivit mig, fader? Jag
är inte galnare än andra kvinnor. Mitt olycksöde
tillsammans med honom har varit mycket tungt.
Varför skulle det bli tyngre? Varför skulle inte
också jag få gripa efter lyckan? Jag kan inte, jag
vill inte gå tillbaka till honom.
— Snarare har du övergivit din Gud. Återvänd.
Kasta din börda på Honom, och mörkret skall
skingras. Oh, mitt barn ....
— Nej, det är lönlöst. Jag har gjort mitt val och
så skall det vara. Jag vill fortsätta. Och om Gud
Vargens Son — 9
129
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
