Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. En Odyssé i Nordlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pengar av mig — låna, förstår du. Han sa, att han
skulle betala tillbaka dem om ett år, och om jag
önskade det, skulle han ge mig anvisning på något,
som kunde göra mig rik.
Och tänk dig, när han fick mig ut, var han nästan
färdig att gråta. Han tiggde och bad, lade sig på
knä för mig i snön* tills jag lyfte upp honom.
Pratade hit och dit som en galning. Svor på att han
arbetat för detta mål år efter år, och inte kunde bära
att bli besviken nu. Jag frågade honom, vad det var
för ett mål, men han ville inte säga det. Påstod att
de tänkte placera honom på en annan route nu, och
att han inte skulle komma till Dawson på två år,
och sedan vore det för sent. Jag har aldrig i mitt
liv sett en man ta i så för en sak. Och då jag
förklarade, att jag skulle låta honom få beloppet, måste
jag lyfta upp honom ur snön igen. Jag sa till
honom, att han skulle betrakta det som en insats i en
inmutning. Jag trodde han hade någon sådan. Men
nej. Han svor på, att han skulle ge mig allt som
han fann, göra mig rikare än en girig kunde
drömma om och mera sådant. Nu brukar en man, som
offrar sitt liv och sin tid på guldgrävning, vanligen
tycka det är hårt nog att avstå hälften av vad han
finner. Det ligger någonting bakom allt detta,
Prince. Lägg märke till det. Vi kommer att höra av
honom, om han stannar i landet....
191
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
