Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. En Odyssé i Nordlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Och om han inte gör det?
— Ja, då har min godtrogenhet fått en svår törn
och jag är sextio uns fattigare.
Den kalla årstiden hade hållit sitt intåg med långa
nätter, och solen började leka sin gamla
kurragöm-malek vid snöhorisonten i söder, innan något
hördes av om Malemute Kids insats. Men så stannade
en kall morgon tidigt i januari ett tåg tungt lastade
hundslädar framför hans hydda vid Stuart River.
Han med utterskinnen var där, och med honom
följde en man av det slag, som gudarna numera ha
glömt att skapa. Det hände nästan aldrig att män
talade om tur och skojeri och pengar, utan att Axel
Gundersons namn nämndes. Inte heller kunde
någon vid lägerelden tala om mod och styrka utan att
inblanda honom. Och när konversationen mattades,
tog den ny fart, då någon nämnde den kvinna som
delade hans öde.
Då gudarna skapade Axel Gunderson, hade de
erinrat sig sina tidigare kunskaper och tagit till
honom efter de mått, som användes då världen var
ung. Han var fulla sju fot i sin pittoreska dräkt,
som visade att han tillhörde Eldoradots kungar.
Hans bröst, nacke och lemmar voro en jättes. För
att kunna bära upp hans trehundra pund ben och
muskler måste hans snöskor vara väl en yard längre
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
