Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. En Odyssé i Nordlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tystnaden tryckande på oss som en dimma. Spöken
från det förflutna dök upp överallt. Jag såg den
gula stranden på Akatan och kajakerna, jagande
hem från fisket, och husen i skogsbrynet. Och de
båda männen som själva hade gjort sig till
hövdingar var där, lagstiftarna, vilkas blod flöt i mina
ådror och vilkas blod jag gift mig till, då jag
firade bröllop med Unga. Och Yash-Noosh gick vid
min sida med våt sand i håret och med sitt spjut,
brutet då han föll på det, fortfarande i handen.
Jag visste, att min tid nu var kommen, och jag såg
löftet i Ungas ögon.
Som jag sagt, kom vi genom skogen, tills lukten
av lägerelden kittlade våra näsborrar. Jag böjde
mig ned över honom och ryckte riporna ur munnen
på honom. Han föll på sidan och vilade. Det var
förvåning i hans blick, medan den hand som var
underst sökte sig till kniven vid höften. Men jag
tog den från honom och skrattade honom rakt i
ansiktet. Inte ens då förstod han. Så låtsade jag att
jag drack ur svarta buteljer och staplade upp en
hög av gåvor och upprepade allt vad som hänt på
min bröllopsdag. Jag sa inte ett ord, men han
förstod, och dock var han inte rädd. Det var ett
hån-leénde på hans läppar och tyst vrede i hans ögon,
och han fick ny styrka genom vetskapen. Det var
inte lång väg kvar, men snön var djup och han slä-
229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
