Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2887 företogs deras reform af kalendern därigenom
att 5 fyllnadsdagar lades till 360, och flera
århundraden hade då förflutit, sedan iakttagelser på Sirius,
himmelens mest lysande stjärna, hvars egyptiska namn
vi ännu bibehållit, visade dem, att året icke omfattar
jämt 365 dagar, utan 365 1/4 dag, ity att Nilens
omsorgsfullt antecknade öfversvämningar omärkligt skredo
framom denna stjärnas framträdande i soluppgången
på himmelen och sålunda icke längre kunde
förutsägas af densamma.
De gamla astronomiska iakttagelserna synas ha
blifvit skrifna på lertaflor, hvilka man sedermera brände
för att kunna bevara dem. Seneca talar härom i
sina Qucestiones nahirales IV, 3, och man har
nyligen funnit några dylika taflor.
Olyckligtvis störde rikenas omhvälfningar, krig
och utvandringar det fredliga studiet af vetenskaperna
och vållade stora luckor i detsamma, och historien
måste alltför ofta med sorg omtala fullständig
förstöring af monument, böcker, bibliotek, vållad af
barbariska soldater.
Då Ptolemaios i början af vår tidräkning skref
sin Astronomi, fann han sålunda inga andra
iakttagelser bevarade än kaldéernas efter upprättandet af
Nabonassars sera, som börjar den 26 februari år 747
före vår tidräkning. Den äldsta iakttagelse, af
hvilken han betjänar sig, är en månförmörkelse, som
inföll under det 26:te året af denna sera, den 19 mars
721 före Kristi födelse. Från denna tid uppfann man
beräkningen af Saros, en period af 18 år och 11 dagar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
