Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
År 1770 rusade Lexells stora kornet rakt på
Jupiter och gick med sin stora skyndsamhet genom
planetens fem drabanters system. Men dessa drabanter
erforo icke någon rubbning. Kometen stördes
däremot i sitt lopp och det ganska grundligt till på köpet.
Dessa stjärnor, hvilkas utseende och form göra
ett så mäktigt intryck på människornas inbillning,
tyckas icke ha någon massa, utan vara sammansatta
hufvudsakligen af gas af yttersta lätthet. Då en
komet går förbi en stjärna, förmörkas stjärnan icke,
utan lyser liksom förut. Detta händer tid efter annan
och iakttogs särskildt den 24 juli 1890. Då en
komet går förbi solen, hvilket också stundom händer
och exempelvis iakttogs den 17 september 1882,
försvinner kometen alldeles. Till och med dess lysande
kärna är fullständigt genomskinlig, så när som på
några grynbildningar.
Spektralanalysen har i kometerna företrädesvis
funnit kolhaltiga gaser, såsom kolväten eller föreningar
mellan väte och kol. Då en komet nalkas solen,
upphettas dessa gaser, utvidga sig, bli elektriska och
gifva upphof till dessa fantastiska svansar af flera
millioner mils längd, hvilka tyckas vara, så att säga,
immateriella och sannolikt icke äro annat än
elektriska urladdningar i etern. Dessa svansar äro alltid
motsatta solen och finnas icke alltid bakefter
kometen, såsom man skulle vara frestad att tro, utan
stundom till och med framför kometen. Stundom äro de
helt och hållet rätliniga, men vanligen visa de sig
lätt böjda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
