Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1899 - En gratisföreställning på operan i Paris. Ur en otryckt samling teaterminnen af Ludvig Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rubbas i sitt foredrag — hur sårade
de än kunna känna sig. En
opposition från scenen mötes af en än värre
från salongen, då en mängd talare
träda upp på bänkarne, under häftiga
diskussioner och gestikulationer, och
ofta nog uppföras tumultariska scener.
För att hindra dylika uppträden låter
man udda vara jämt så fort som
möjligt. Under tiden har
kapellmästaren icke låtit sången eller spelet
af-brytas en enda minut.
Sålunda fortgår hela detta
spektakel, med samma uppmärksamhet
och allvar under föreställningen, och
så fort ridån fallit efter en akt börja
ånyo rörligheten, omplaceringen,
skriket och pantomimen. Att se denna
publik röra sig i de slottslika
trapporna och foyéerna, profva
sammets-sofforna och låta sina vanliga
gångkläder belysas af gas- eller elektrisk
belysning, medan den faller på
möblers och kronors förgyllning, och
att se den spegla sig i de jättehöga
trymåerna — det är en syn för gudar.
Från och med andra mellanakten
börjar ett nytt gips- och mjölrägn
från salongens höjd mot lägre
liggande platser samt ned på parketten
för att med sitt hvita täcke
öfver-skyla syndabockarna, som börja skaka
på sig. Kastvapen och projektiler
af alla slag — pappersdrakar och
andra pjeser med knappnålar i än-
dan — hagla ned öfver
orkester-medlemmarnes kala hjässor och
frackkragar, och det blir icke slut på det
glada skämtet och skrålet, förrän nytt
tecken gifves, att tystnad till ny akt
skall inträda.
Under tiden har man stiftat be*
kantskap med sina närmaste
grannar. Bland dessa hade jag en rätt
intressant präst, som kommit upp
från landsorten, vulgära megäror —
förande med sig en liten
Vincenner-jägare — och några civila tjufpojkar.
Här och där satt någon intresserad
och bildad musikvän, fattig artist
eller student, som hela natten stått
ute för att få vara med om
härligheten. Att många af de
teaterbesökande ha både mat och dryck med
sig faller af sig själft, och rengöringen
i åskådarerummen efter en sådan
föreställning lär icke vara den
lättaste.
Med djup uppmärksamhet följde
jag allt som försiggick på själfva
scenen, och den i de minsta detaljer
härliga föreställningen var för mig
af stor nytta.
Under liknande tumult, under
applåder och omdömen —
illustrerade af publikens sängöfningar —
tömdes slutligen den stora salongen
och hela operahuset, och
illuminationen för aftonen hade redan börjat
ute i staden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
