- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 2 (1899) /
62

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1899 - Rapsodi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

spelare, mr Hattier och mr Paul Plan.
Den förre var en karaktärsskådespelare
af förtjänst och den senare presterade
åtminstone som mr Derblay en äktare
lidelse än divan själf, trots all hennes
bravur. Men för resten var mr Hattier
för ful och mr Plan för fet.

Trots allt, våra egna artister hade
att lära af det franska sällskapet i
distinkt frasering och modern skola,
hoppas jag dock, att de bäste af dem
måtte behålla det varmare lif, hvarmed
de spela, den enklare, naturligare ton,
som tillfredsställer nordbornas mindre
än parisarnes dekaderade konstsmak.

*



Sedan Hadingska truppen rest för
att fröjda göteborgame, tog Ranft upp
Edgard Höyers komedi »Familjen
Jensen». Det mest utmärkande hos
kritiken är lusten att uppleta mönster, och
själf skulle jag som teaterförfattare
kunna anföra exempel, som skulle sätta
vissa recensenters förmåga i detta fall i
ganska komisk belysning. Höyer fick
genast veta, att han plagierat »Ära».
Gick icke gamla paret Heinecke här
igen i de fattigmanstyper, hr Hillberg
och fröken Rustan framställde? Och
den praktlystna dottern, om hviikens
heders säljande pjesen handlar, var hon
inte en kopia af Sudermanns fattiga
flicka? Jo jo men. — Och vidare:
liknade icke Fritz Husum Jensen väl
närgånget Ibsens Hjalmar Ekdahl! Och
Gud vet allt, hvilka pjeser och typer
man framdrog, som hr Höyer skulle
ha tittat sig blind på. Jag tror, att
man i detta afseende går alldeles för
långt — två författare kunna ju få
likartade idéer, utan att vara påverkade
af hvarandra, och det kan mycket väl
hända, att en författare förälskar sig i
ett motiv, som han till sin förargelse
ser tidigare utfördt af en annan. Men
skulle han afstå från utförandet af sin
idé, blott därför att en annan kommit före
honom? Hur förhållandet varit med
»Familjen Jensen» och »Ära», vet

jag inte, säkert är, att den förra var
realistisk och sann.

Höyers pjes var förresten riktad mot
varietén, hvilket jag räknar som en stor
förtjänst. Varietén kan aldrig få nog.
Den stjäl publik från teatrame och
försämrar smaken.

Herr Hillberg hade ryckt sig ur den
dvala, i hvilken ett uppnådt
konstnärs-rykte lätt inlindar den ej mer äregirige,
och gladde oss med en i detalj
förträffligt utförd godmodighetstyp.

Fröken Borgströms varietéflicka var
också en förtjänstfull skapelse, och
inte var det hennes, utan författarens
fel, att hennes framträdande i fjärde
akten verkade vämjeligt. Här faller
hjältinnan ned i sin egen, af henne
hemligen underhållna, familj som en
bomb och afslöjar sig i sin
varieté-nakenhet. Förf. har afsett en skärande
kontrast, vill visa klyftan mellan hemlif
och varietélif, tendensen är drifven till
sin spets och indignationen har här
skapat något afskräckande, dock
kanske ej utan sin nytta. —

Skratta ha vi fått duktigt på
Dramatiska teatern, där Bissons och
Le-clercqs »Svartsjuk» dragit många hus.
Stycket går i kvickhet nästan upp mot
Bissons »Duvals skilsmässa», om den
ock är mera fars än denna redan
klassisk vordna komedi. Hr Backström
gör i den nya Bisson’en en af sina
frodigaste, mest uppfriskande gubbar —
hvilken outtröttlig lefnadsfröjd ligger
inte i denne artists goda hull, fryntliga
mungipor och bligande ögonl Fröken
Widell var särdeles rolig som den
svartsjuka frun, och hr Palme skötte sig väl
som den äkta manneD, oaktadt i denna
komiska roll en viss flegmatisk lyrik
från »Ambrosius» och andra mera
poetiska än muntra uppgifter smög sig in.
Det ligger alltid något af meditation
öfver Palme, något af
matsmältnings-lycksalighet efter middagen. Palme har
lagat så att han fetmat nu för tiden,
hvadan Jörgens beryktade »palmestickor»
icke längre äga giltighet. Palme har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:55:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1899/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free