Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund - Andra kapitlet. La flor de pascua
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så fortgår konversationen ganska
angenämt mellan de unga herrame och
de unga damerna; men Grayson
fortsätter måltiden nästan tyst, och en
eller ett par gånger, då han hör
buller på gatan, tyckes han lyssna halft
förskräckt, till dess vid desserten
uppstår ett sällsamt af brott.
»Ett kort till senor Ortiz!» hviskar
den belefvade hofmästaren,
framräckande ceremoniöst pjesen i fråga på
en bricka.
»Santa Maria! Domingo
Men-doza!» Detta hviskar han för sig själf
mellan de hvitaste tänder i New York,
och de svarta ögonen få ett
märkvärdigt oroligt uttryck, då han öfver en
borduppsats kastar en blick på Luis
Vidal.
’An säger, hatt ’ans härende här
haf hyttersta vikt, sir,» hviskar
hof-mästam ursäktande.
»Han måste ha fått underrättelser
om att han skulle träffa er här»,
anmärker Blanche. Därpå vinner
nyfikenheten öfverhand och hon frågar:
»Hvad slags person ser den
besökande ut att vara, Dodson?»
»Nå jag skulle just hinte villa kalla
’onom en gentleman, miss, »genmälde
den engelske hofmästaren. »’An
liknar snarare banditerna på teatern. ’An
’ar stora svarta, stirrande högon och
hen krokig näsa likt hett ömnäbb.
’An här draperad i hen sådan kappa
som stråtröfvare bära på teatern och
*an bryter på spanska.»
»Santos! Kanske det är någon
från Kuba!» ropade Vidal nålstan
uppspringande. »Kanske han medför de
underrättelser, vi lålngta efter.»
»Ja, jag — jag ska gå ut till honom.
Säg honom, att jag kommer
ögonblickligen», anmärker Ortiz stammande, i
det han hastigt reser sig. »Det
kommer endast att ta ett ögonblick. Ni
ursäktar väl, mr Grayson?» tillägger
han och går skyndsamt mot dörren,
synbarligen mycket belåten med
upptäckten, att Luis inte förrådde någon af-
sikt att följa med, enär den unge
kubanen åter satt sig och ännu en
gång ägnade sig åt den vackra
flickans svarta ögon, som med hela sin
själ blicka in i hans.
Passerande hastigt genom
vinterträdgården införes Ortiz af Dodson i ett
litet mottagningsrum.
Här reser sig en person, som ganska
träffande liknar beskrifhingen af
Dodson, men som dessutom har långa, svarta
mustascher, mörka tänder och lysande
ögon, för att mottaga honom. Han har
nyss tagit en slokhatt af hufvudet och en
poncho från axlame, framträdande
sålunda i tropikernas lysande
sällskapsdräkt och bärande i knapphålet en
vacker kvist af Flor de Pascua, hvars
vackra högröda blad och fina vaxgula
knoppar i sina fina skiftningar mellan
bländande hvitt och ljusrödt visade,
att den måste hafva plockats på den
»Evigt Trogna Ön.» Denne individ
bugar sig och mumlar: »Don Ignacio,
jag kysser edra händer.»
På detta svarar Ortiz ingenting, men
stänger hastigt dörren, hvarpå han
träder fram till denr besökande och
h viskar:
»Mendoza, ni kommer från Kuba?»
»En depesch!» säger mannen kort
men försiktigt, i det han räcker Ignacio
ett dokument, med den betydelsefulla
anmärkningen:
»Från generalkaptenen.»
»Ni har personligen medfört den
från Kuba?»
»Ja, sefior. Er rapport var
fullkomligt riktig; vi uppbringade hela
expeditionen.»
»Ja jag har sett det i tidningame»,
genmäler Ortiz, i det han brådskande
öppnar skrifvelsen.
»Belöningen är tillfredsställande,
senor, hoppas jag», mumlar Mendoza
sympatiskt.
»Diablo l Hans excellens är inte så
frikostig mot mig som jag förtjänade,
men man får vara nöjd» mumlar
Ignacio och tänker triumferande: »Det åir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
