Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1899 - Trollsnurran. Ett vetenskapligt problem. Af F. Legge. (Ur »The Pall Mall Magazine»)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLLSNURRAN.
ETT VETENSKAPLIGT PROBLEM.
Af F. LEGGE.
(Ur »the Pall Mall Magazine».)
C kulle ni önska ett experiment i h vad
^ som fordom kallades trolleri eller
svartkonst, men som nu för tiden
nöjer sig med benämningen »praktisk
occultism» eller »naturlig magi»?
Därtill behöfvas inga invecklade apparater,
ej någon köttets späkning eller något
studium af de döda språken. Ej
häller utsätter det experimentatom för
faran att blifva söndersliten af djäflar
eller att blifva hemsökt af spöken till
sina dagars ända. Dessa obehag
medfölja, enligt occultistema, magikems
högre sträfvanden, men icke förevarande
experiment, som ligger i allas förmåga.
Se här hur det går till.
Tag ett hälft ark vanligt brefpapper,
som mäter så där en 22^14
centimeter. Vik upp det vänstra hörnet,
så att nedre kanten af papperet
kommer jämns med den högra (fig. 1).
Skär af allt det papper som är
ofvan-för den sålunda bildade
dubbeltriangeln och öppna den senare, så
erhåller man en kvadrat med ett diagonalt
veck gående från nedre vänstra hörnet
upp till det öfre högra (fig. 2). För
man nu dessa båda höm tillsammans,
så uppstår ett nytt horisontalt veck
skärande det förra i räta vinklar (fig. 3)
och man erhåller en flöjel eller snurra,
som, om den balanseras på de båda
diagonaleraas skärningspunkt, kan röra
sig i båda riktningarae. Såsom
ställning eller pivot härför föreskrifver den
ursprunglige uppfinnaren en kork, men
vi föredraga ändan af ett
»själfpas-sande» stearinljus, som i följd af sin
form har största utsikt att stå stadigt.
Sätt denna ljusstump på dess tjock-
ända, stick in en synål i den med den
hvassa spetsen uppåt (fig. 4),
balansera pappersflöjeln därpå och —
apparaten är färdig.
Om man nu anbringar sin högra
hand vid sidan om apparaten med
flata handen så nära papperet som
möjligt utan att dock vidröra det och
fingrarne något krökta inåt, så skall
flöjeln efter en eller par föregående
svängningar börja att långsamt röra
sig från höger till vänster. Om
vänstra hancjen användes på samma sätt,
kommer flöjeln däremot att röra sig
från vänster till höger, emedan
rörelsen alltid äger mm från handleden
mot fingerspetsarne. Flöjeln fortsätter
att rotera på detta sätt längre eller
kortare tid och hvars rekordtid hittills
varit tre minnter — då den åter
börjar oscillera och slutligen stannar.
Stimdom gör den endast några få hvarf
på ett slags motvilligt sätt; men i
sådant fall kommer i allmänhet ett
ombyte af händer att sätta den i liflig
gång. Stundom rör den sig icke alls
för en stund, men med ihärdighet
öf-vervinnes dess envishet förr eller
senare. Detta är åtminstone vår
erfarenhet; och ehuru jag visat snurran för
en hel hop folk, så har jag ännu
aldrig råkat någon, som ej fått henne
att röra sig vid första försöket.
Detta är hela experimentet, och vid
första anblicken synes det i själfva
verket mycket enkelt. Men enkla
saker äro icke alltid de lättaste att
förklara, och den fråga, som framställer
sig för den vetgirige, är, hvarför
pappersflöjeln alls rör sig. En af de mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
