Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1899 - Det främmande landet, af N. H—n - Grillfängerier I, af N. H—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilar särskildt öfver denna en fläkt af
lyrik och poesi, som är bedårande.
(C. & E. Gernandt. 285 sid. 3 kr.)
N. H—n.
GRILLFÄNGERIER I.
Att skalder äro ett oberäkneligt släkte,
är sedan gammalt en bekant sak. I
vår litteratur ha funnits många sådana,
alltifrån Lasse Lucidor, som ena
dagen skref cyniska vers och den andra
sjöng psalmer, till Strindberg, hvilken
lät den hånfulla, mörka »Fröken Julie»
åtföljas af den älskvärda idyllen »
Blomstermålningar och djurstycken.»
Men af alla våra skalder tycks
Frö-ding i detta afseende slagit rekordet.
Få dagar efter sitt långa kristliga
sam-melsurie-bref i Upsala Nya Tidning, i
hvilket han förnekar de flesta af sina
vackraste dikter och hänvisar till Nya
Testamentet, öfverraskar han världen
med en humoristiskt, ja uppsluppen
broschyr, ett slags kåserande
»Grill-fangener» om sin vän och
skaldebro-der Heidenstam. Det visar, dess bättre,
att hans ungdoms rika åder trots allt
ännu icke uttorkat.
Han har i »Grillfängerier I», som
enligt hvad han själf nämner, skall
komma att efterföljas af flere i samma
stil och möjligtvis blifva till en
oregelbundet utkommande tidskrift,
mycket nytt, mycket lustigt och många
intressanta saker att förtälja. Kåserierna
äro icke menade att vara på
grundligare källstudier gjorda undersökningar,
utan endast »pratmakerier för stunden,
ungefär som Sigurds eller Jörgens».
(Hml)
Fröding tror icke mycket på det
svenska draget hos Heidenstam annat än i
mening af det utländskt-adliga på
svenska herrgårdar. Dennes egentliga hem
anser han vara Palestina, där hans
Rhengrefliga förfäder — ifall de varit
Rhengrefliga — haft kärleksäfventyr
med arabiska emirdöttrar, hvilka ledt
anor ända från alexandrianska hellener
och kanske äfven från Babylons och
Ninives kungaborgar. Som man ser
fattas icke förf. fantasi i uppfinnandet
af Heidenstams stamtafla. (Hvilken
förskräcklig tavtologi!) I hans
utseende finner han »något grönaktigt
svartmuskigt»(!), som icke är europeiskt,
Äfven om han erkänner, att några
af Heidenstams dikter, såsom t. ex.
Tivedssångerna, bära äktsvenska drag
— skildringarne af Fia vid brunnen,
af torparbarnen, som äta med träsked
käjsaremat m. fl. — så påpekar han
genast uppträdandet i den svenska
granskogen af den helleniske faunen
Söndag. Och Karolinerna, som
visserligen tala svenska och äro svenskt
klädda — i dräkter från riksmuseer och
utländska museers klädkammare —
— finner han bra mycket likna tyska
och franska adelsjunkrar. Om Karl
XII själf menar han, att denne mera
är Heidenstam än Karl XII — när
han icke bara är en missuppfattning.
En öfverraskande upptäckt är Frödings
fördomsfria blick för det naket erotiska
i Heidenstams diktning. Han finner
honom som diktare likna en kung,
hvilken kläder af och på sig i hela
hofvets åsyn, eller som en vilde,
hvilken aldrig vetat att det är orent att
vara naken.
Om Heidenstams skaldskap
framhåller han att detta mera är prägladt
af konstnärlighet än af virtuositet. Och
så utvecklar han utförligt hvad han
förstår med dessa begrepp.
Intressant är hans påpekning att en
af »Ensamhetens tankar» i första
diktsamlingen »Hvarför till ro så brådt»
väl mycket liknar Gcethes »Warte nur,
bald ruhest du auch», och kanske
rent af är en öfversättning af
densamma. Hvad månne Heidenstam säger
om det?
Härnäst om Grillfängerier II.
(Upsala Nya Tidnings A.-B. 30
öre. 29 sid.)
N. H—n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
