Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1899 - Fulingens kärlekssaga, berättelse af prinsessan Karadja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att så småningom visa sig alltmer hård
och kallsinnig ända till dess att hon i
förtviflan erbjöd honom friheten
tillbaka.
Roligt var det inte. Det ska’ Gud
veta! — Aldrig förr hade han kännt så
mycken ömhet för Frida. Det riktigt
grämde honom i sitt hjärtas godhet att
nödgas tillfoga henne så mycken sorg.
Men det kunde nu tyvärr icke
hjälpas! —
Det var otänkbart att han — en af
Stockholms elegantaste kavaljerer, skulle
gå och gifta sig af kärlek till en fattig
och ful flicka. Nej — tack! Det vore
ju groteskt! Ja, rent af opassande! —
Han skulle ju hölja sig med
evär-deligt åtlöje, om han erkände att han
höll af ett sådant åbäke som Frida.
O! Hvad kamraterna på messen skulle
flina åt honom . . . Att sjelf göra narr
af sin brud — det kunde ju en
öfverlägsen natur som han tillåta sig!
Det var ju ingenting skamligt i det!
Men att erkänna att han funnit denna
fula flicka värd den ömhet, han mot
sin vilja hyste för henne, — se —
det skulle ha kommit Göran att
förgås af blygsel.
För sin egen del brydde han sig
egentligen ganska litet om pängar, —
men han älskade den nimbus af makt
som en stor förmögenhet skänker. Han
skulle önskat sig ega millioner ... ej
för att använda dem till ehvad det
vara må, — utan blott och bart för
den personliga tillfredsställelsen att
kunna ifall han så^ ville, förmå köpa
alla de tusen saker som han på intet
vis åtrådde. Att kunna göra allt hvad
man vill — det är stort! Att icke
värdigas göra något af allt det
oändliga man förmår — det är större —
tyckte Göran.
»Att förmå allt — och försmå allt.»
— Se, det är att vara riktigt
grundligt öfverlägsen . . .
Dertill var Göran född och kommen
i världen. Noblesse oblige! Han
be-höfde en half million till piedestal för
att sticka upp öfver mängden. Göran
förstod att det skulle gå knaggligt att
se öfverlägsen ut på tiotusen om året.
Nej — nu fick han inte sitta där
overksam längre och filosofera. Nu
gällde det att handla. Bröllopet var
bestämdt till första veckan i januari.
Det måste uppskjutas . . . uppskjutas
på obestämd tid. Det var alldeles
nödvändigt. Om han blott lyckades
vinna andrum, skulle han nog längre
fram komma i tillfälle att halka ur
förbindelsen.
Hvar dag kl. 3 brukade han hämta
Frida. Arm i arm flanerade de gata
upp och gata ner. Det var så roligt
att gå i bodame, tyckte fulingen. De
hade redan köpt en hel del saker till
boet.
Göran skrattade bittert. ..
De der promenaderna kunde inställas
nu! Helt plötsligt kände han sig
generad af att visa sig med fulingen på
gatan. Han skulle då — min själ —
inte gå och valla henne längre!
Han skickade upp sin kalfaktor med
bud att han fått förhinder. Frida skulle
ej häller vänta honom till middagen.
Dagen därpå kom han ej häller . ..
men brydde sig ej om att skicka
återbud. Oartighet i crescendo! — så
lydde programmet.
Tredje dagen var Frida utom sig af
ångest. Hvad hade händt? Var han
sjuk? Hade hon ovetande förtömat
honom? Hvarför kom han inte?
Jo — bevars! Han tittade upp en
stund på kvällen — älskvärd och
ogenerad. Så? Hade Frida väntat
honom! Det var märkvärdigt! — Hon
kunde väl inte ha pretention på att
han skulle vara där hela dagarae
häller! —
Frida rodnade så att hon fick tårar
i ögonen. Nej — visst inte! Han
var naturligtvis fri att komma när han
ville . . . Hon trodde bara . . .
. . . Nej! Nej! . .. Det var onödigt
att diskutera vidare om den saken. For
framtiden borde hon aldrig vänta ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
