Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1899 - Fulingens kärlekssaga, berättelse af prinsessan Karadja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna bättra sig, när hon ej ens visste
hvad det var som misshagat honom 1
Det var så oändligt hopplöst. Han
ogillade allt.. . han anmärkte på
intet . . . Kunde han då ej se att hon
bjöd till att finna nåd för hans ögon?
— Fullkomlig är ju ingen människa ...
Men hvem kan göra mer än sitt bästa?
Stackars fulingen I Hon hade
påtagligen aldrig läst fabeln om lammet
som hindrade vargen från att dricka .. .
Då hon blott letade efter fel hos
sig själf — kunde hon naturligtvis ej
finna anledningen till deras brustna
förhållande. Det föll henne aldrig in
att det kunde vara Görans skuld. Han
hade älskat henne . . . han gjorde det
ej mer . . . hon hade på okändt vis
förverkat hans kärlek. Huru? — Frida
vred händerna i tårlös sorg.
Han hade älskat henne — en
gång — ack! Det var nu längesedan
— se — det var för henne en
trosartikel, höjd öfver hvarje tvifvel — en
visshet, orubblig som tron på ett lif
efter detta.
Han hade älskat. . . Det var detta
som gjorde hela hans handlingssätt så
absolut oförklarligt. Men det var detta
— som kom Frida att tåla allt och
förlåta allt.
Han hade älskat henne . . . d. v. s.
han hade skänkt henne lifvets största
sällhet. Nu gaf han henne sorgens
gåfva. Äfven den ville Frida taga emot
ur hans hand. Han gaf. . . och han
tog .. . Hon försökte tacka såväl för
fröjd som för smärta. Men, ack! —
det var svårt. —
Ej en sekund föll det Frida in att
Göran helt enkelt hade betraktat henne
som en handelsvara. Till skymfen af
en sådan misstanke var hon oförmögen.
— Att nalkas en förtroendefull kvinna
med kärlek på läpparne och svek i
hjärtat — så usla kunde kanske andra
män vara ... — Men inte Han! Det
visste ju fulingen. —
I långa sömnlösa nätter låg hon
vaken och grubblade. Förgäfves! Hon
förstod ej på hvad vis hon förtjänat
så mycken sorg.
Äfven Göran låg ofta vaken och
funderade. Hur i Herrans namn skulle
han bli af med Frida! Han hade gjort
sitt bästa för att systematiskt mörda
hennes kärlek. Den var så seglifvad
— så man kunde rent af bli förtviflad!
Det är rakt inte trefligt för en
gentleman att tvingas att vara oartig mot en
kvinna. Hvar dag blef han mer
missnöjd med Frida. Tack vare henne var
han nu ett föremål för kamraternas
spe-glosor.
De slogo vad med hvarandra: Skulle
fulingen få Ehrenpool eller inte? —
Nå? — Hvem håller tio buteljer
champagne? A pari? Tack — dul — Så
dum är ingen, min gosse lille! — Har
ni inte hört att gubben Holm var nästan
pank när han afsomnade? Värkligen?
— Nu sjönko fulingens aktier med
svindlande fart. Snart höll man tio
mot ett att inte Ehrenpool skulle ta
henne . . . Det är en styf karll —
Skål! Ehrenpool! — Och så hurrade de.
»Nå? — Hur skulle det bli?» —
Men Ehrenpool svarade icke. Han
smålog och såg öfverlägsen ut. Men
när han gick hem från klubben den
kvällen var han besluten att göra slut
på eländet och det med det snaraste! —
Han hade haft nog med obehag för
Fridas skull. En engels tålamod kunde
tryta till sist. Göran var ingen
engel. —
Då ovänlighet icke hjälpte, skulle
han tillgripa »les grands moyens».
Svartsjuka — det brukar ta skruf på
alla kvinnor.
I dityrambiska ordalag började nu
Göran prisa fulingens väninnor. Den
ena var vacker — den andra var skön
— den tredje var rent af bedårande . ..
Ja — det var grufligt söta flickor
— det tyckte fulingen med.
Sjelf njöt Frida af allt hvad som
var vackert — hvarför skulle ej Göran
ha rätt att uppskatta kvinnlig skönhet
— det härligaste Gud skapat? — Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
