Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 2 (1899) / 175 (1898-1908) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund - Första boken. De båda skönheterna. Tredje kapitlet (Forts.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fången på Cayo Toro. (»A LOST AMERICAN») EN BERÄTTELSE FRÅN KUBA AF ARCHIBALD CLAVERING GUNTER. Öfversättning af J. GRANLUND.

FÖRSTA BOKEN.

DE BÅDA SKÖNHETERNA.

TREDJE KAPITLET.

(Forts.)

Men då Ortiz betraktar någon — och
han är en man med denna artistiska smak
som moralisterna kalla sensuell — är
det ansiktet, som förtrollar själen 1 Detta
ansikte med de rena, blixtrande,
beslutsamma blå ögonen och pannan med
intellektuell kraft, och dock med läppar,
uttryckande lidelse, ocb haka af
kvinnlig subtilitet, af nästan oändliga
möjligheter till glädje och sorg; ett ansikte
som säger honom: »För den man jag
älskar, är jag en Julia med modernt
förstånd. Mot den man jag hatar, är
jag däremot en Medea, utan
mytologiska utsmyckningar 1 Men för båda
skall jag alltid vara tjusande, intagande,
förtrollande, hänförande.»

Under en senare tid påminde sig
Ignacio mer Medearollen vid denna
sin föreställning än han erinrade sig
Julias parti vid denna själsdiagnos.

Därpå tager Ortiz, öfverväldigad af
sin lidelse, passionsblomman ur
knapphålet och hviskar: »Tillåt mig lämna
er denna blomma, helgad åt den
heliga jungfrun; kubanska damer bära
den vid sitt hjärta I» Och med en
patetisk bön i sin milda sydländska

röst och en behaglig, blomsterrik
rörelse räckte han henne blomman.

Men med nordisk rättframhet
drager sig miss Blanche tillbaka och
af-böjer kallt, måhända brådskande, hans
gåfva, yttrande: »En blomma från

ett så soligt land bör ha en varmare
hviloplats än på ett så kallt nordiskt
hjärta som mitt, seflor Ortiz.»

Hon förmildrar sitt afslag genom
en behaglig nigning för Ignacio, som
ännu mer förhöjde det pikanta i
hennes skönhet och gör hans förtviflan så
mycket större, hvarpå hon ifrigt vänder
sig mot Temple och ropar listigt:
»Howard 1 Pappa sade, han lämnade dig
några minuter att säga farväl till —
till flickorna.»

Seende detta utstöter Ortiz ett kväfdt
rop och suckande: »A—a—ahl» släpper
han blomman på golfvet och trampar den
under föttema, i det han bistert tänker
för sig själf: »Diablo 1 Hon älskar
honom, men hon har nu tagit hans lif.»

Ett ögonblick senare anmärker han
sakta men uttrycksfullt: »Seflor Temple,
förvara väl det bref, jag kommer att
lämna er. Det är mycket viktigt.»

»Lita på mig!» svarar Howard
artigt, utan att dock vända på hufvudet;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>