Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund - Första boken. De båda skönheterna. Tredje kapitlet (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifva någon del af sitt hjärta till en
man utan att få hela hans i utbyte.
Och med denna känsla
uppspringande i flickans sinne — nu då hon
tagit, sitt steg och kastat sig med
hjärta och själ i armarae på den man,
hvars smekningar bereda henne
tjusning och tillfredsställelse — hviskar
hon: »Jag skall vara dig en trogen,
älskande och tillgifven hustru, Howard
Temple! Låt det vara underpanten på
din kärlek till mig att du alltid är mig
fullkomligt trogen, att du ägnar mig
samma hängifvenhet, som jag ägnar
dig — och jag skall göra dig till den
lyckligaste människa på jorden; det
vill säga, om du älskar mig, så som
jag älskar dig.»
Därpå halfskriker hon med
förvåning i rösten: »En förlofningsring?»
Ty Temple har fattat hennes lilla
vänstra hand och sätter något vackert på
ringfingret.
»Ja visst 1»
»Och du hade köpt den redan
innan du frågade mig? Du måste ha
kännt dig mycket säker om ditt rof.
O himlar, hvilken oerhörd
förödmjukelse!» Och hOn sliter sig från honom
med ögon fulla af harm.
Men Temple är inte den, som
släpper ett redan vunnet pris, och han
drager henne befallande till sig i det
han hviskar allvarligt: »Elanche, din
stolthet är för ömtålig.»
»Åh! Kanske det är en relik från
någon äldre förbindelse?»
»Det är så.»
»O, fasa!»
»Detta är min aflidna mors
förlofningsring. I den vilda föreställningen,
att du ville vara god mot mig, då jag
lämnade dig för att fara till ett
främmande land, tog jag den med mig i
förhoppning, att du ville bära den, väl
vetande att månader komma att
förflyta, innan jag åter får trycka din dyra
hand och sätta en annan pant af min
kärlek därpå. Blanche, får jag sätta
ringen på ditt finger?»
»Ja, förlåt mig! Jag tillber dig!»
Men denna tafla understrykes af ett
slags rysande suck, ehuru de
olyckligt-• vis inte hörde den.
Görande ett litet buller vid ingången
återkommer ögonblicket därpå Ortiz,
hvit i ansiktet som marmor,
medförande ett konvolut, och träder fram till
den unge mannen, som har lyckans
färg i ansiktet, och den unga flickan,
hvars kinder äro glödande, och säger:
»Detta bref till Havana, mr Temple.»
»Nästan stort som ett officiellt
dokument!» säger Blanche skrattande,
med ett försök till denna lätt köpta
list, hvarmed unga damer bekänna
kyssar.
»Ni önskar, att jag aflämnar det
här personligen?» frågar Howard
läsande adressen: »X. Zenon Martinez,
n:o 57, Calle La Bouba, nära Café El
Relampago, Habana.»
»Ja, sefior.»
»En högst underlig adress!» infaller
miss Grayson, hvars kinder börja återfå
sin naturliga färg.
Härpå svarar Ortiz bugande sig:
»Det är mycket angeläget. Var
mycket rädd om detta bref, sefior Temple.»
»Det skall jag visst!» svarar
amerikanen och lägger det varsamt i sin
plånbok, i detsamma mr Grayson,
inträdande med pass och en packe
affärspromemorior, säger: »Jag vill inte
köra bort dig, min gosse, men du har
nu endast nätt och jämt tid att vidtaga
dina förberedelser och gå ombord,
innan ångbåten går. Klockan är nu ett.»
»Kors, är hon redan så mycket?»
hviskar Blanche bleknande, ty nu vet
hon, att skilsmässans bitterhet var nära
förestående.
»Åhå, jag tror tiden har förefallit
dig kort?» småskrattar fadern, men
uppfångande ett stolt, ehuru ytterst
egendomligt uttryck i sin dotters ansikte,
mumlar han halft förskräckt, halft
förvånad: »O du store Antonius!»
På detta utrop svarar Blanche
ingenting utom med en plötslig rodnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
