Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund - Första boken. De båda skönheterna. Tredje kapitlet (Forts.) - Andra boken. Det brinnande plantaget. Fjärde kapitlet. En kubansk vildblomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sammans sina händer af smärta och
hviskar: *Mi palotna, min dufva! Han
kysste henne! Men det är också den
sista kyss, han får af henne! Min vän,
Howard Temple, far till ett land, där
krigslagarne oblidkeligt härska. Por
Dios! Han har ett bref i fickan! Ha!
Ett litet bref i fickan! Hennes nästa
kyss skall bli för mig.»
Och promenerande avenyen framåt
gnolar Ortiz förnöjd på den förtviflande
tenorens melodi ur Martha:
»M’appari tulV amor.*
ANDRA BOKEN.
DET BRINNANDE PLANTAGET.
FJÄRDE KAPITLET.
EN KUBANSK VILDBLOMMA.
Det finns ingen vackrare fläck på
jorden än plantaget Las Palmas på
skönhetsön Kuba. Alldeles på gränsen
mellan departementen Puerto Principe
och Santiago flyter den vackra
Jobabo-floden makligt fram utmed Juan Maria
Estrada y Vidals vackra egendom på
sin väg till Karaibiska hafvet. Alta
de Rompes purpurröda bärgstoppar,
som utgöra bakgrunden därtill, äro
vid foten beklädda med omväxlande
dungar af fjäderliknande bambu,
citron-och apelsinträd, bland hvilka här och
där uppskjuta jättehöga kungspalmer,
hvaraf haciendan har sitt namn.
Dessa dungar, på backsluttningame
liknande djunglar genom sina
hoptrasslade buskar af bärgskaffe, vinrankoroch
parasitväxter, och högre upp kantade af
några få spridda, förkrympta cedrar,
öfvergå så småningom till gräsland på
krönet af sierran, ända tills de
förbrännas af den tropiska solens
intensiva hetta, sä att de torra
bärgstop-parne, beröfvade sin grönska, glöda
som hade elden gått öfver dem.
Ne-dantill är allt grönska — liflig grönska.
Ofvantill synas de släta, purpurfärgade
bärgstoppame och en himmel, blå som
azur och klar som eter.
Blickande ut genom den
gallerstäng-da öppningen till sittsofhim, luftigt
genom höga väggar och glaslönfönstren
och fritt från loppor på grund af
cementerade golf och frånvaron af
mattor, låter Howard Temple, som just
hoppat ned från sin hängmatta,
blicken vandra ut från den omgifvande
balkongen, kring hvilken uppstiga
dofterna från trädgården, full af blommor
och tropiska frukter samt några
plan-tage-pickaninnies •) i olika stadier af
nakenhet, så vanlig för mörka skinn i den
heta zonen, ned mot dalen, där
Joba-bos fruktbara savanner grönska af
växande sockerrör, och han anmärker
därvid: »Det är vackert, men fördöme
mig skulle jag inte hällre vilja se ett
isbärg! Ännu fyra dagar till och jag
skall vara i Santiago; sedan veckan
därpå i New York och hos — Blanche!»
Han genomläser ånyo ett bref
skrif-vet med en handstil, som blifvit honom
dyrbar, hvilket bref följt honom till
Puerto Principe och är fullt med
be-skrifningar öfver vinternöjena i
New-York och, ännu bättre — af kärlek
— och åter mumlar han med en
längtansfull suck: »Blanche!»
Hans ansikte, som blifvit ganska
bronsartadt under två brännheta måna-
•) Barn af färgad ras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
