Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1899 - Fragment af ett bref från Erik Sjöberg (Vitalis) till Karl Aug. Nicander (hittills otryckt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAGMENT AF ETT BREF FRÄN ERIK SJÖBERG (VITALIS)
TILL KARL AUG. NICANDER.
(Hittills otryckt.)
Bäste Bror!
Ditt bref har jag för jämt åtta
dagar sedan bekommit och finner däri
den besynnerliga underrättelsen att vår
Mariefredsresa gick om intet. Gick
den om intet? Var jag då icke i
Mariefred? Har jag då drömt det?
Eller kanske vet du borta i Köpenhamn
bättre hvad som passerar med mig än
jag själf. Var det just gifvet att för
det Hm var en sådan kruka utan ord
och afsked jag äfven skulle vara en
dylik? Skulle jag här på Fogdö efter
ett bref som blott innehöll
uppmaningar att infinna mig i Mariefred den
och den dagen, spå utaf fläckarne i
solen eller månen eller af rökens
hvirf-lar från mitt piphufvud, att det skulle
falla Hm in att låta mig fara kring
provinsen som en narr. Väl kände
jag förut af erfarenhet och
beskrif-ning att Hms svaga sinne vänder sig
hvar timme och stund som den röda
lappen på flaggstången mellan
hönshuset och mitt kammarfönster, men jag
tänkte att ingen regel var utan
undantag samt att Hm kunnat bättra sig
från sina svagheter. Jag drog således
åstad tidigt om söndagsmorgonen och
var redan vid frukosttiden i Mariefred.
Sedan jag nu på källaren hos
Håkansson vid slottet och på flera ställen sökt
dig, tillbragte jag under den
obe-skrifligaste ledsamhet tiden, likväl
alltid under väntan att du slutligen skulle
komma; ty ett slikt dåligt drag i din
karaktär kunde jag icke vänta. Man
öfverser hos sina vänner med
svagheter — men detta? Tänk efter: Om
du rest in på utsatt dag till Mariefred
och icke funnit mig där, sedan du
bedt mig därom, hade det icke förtru-
Den 15 okt. 1817.
tit dig? Du var likväl den
anmodande, jag den anmodade. Mitt skäl till
harm är således vida större.
När du ej kom till klockan fem,
reste jag därifrån, harmsen öfver
kostnader, genom Ditt uteblifvande
onödiga, öfver en i djupaste ledsnad
till-bragt dag och felslagna förhoppningar
och ökade anledningar till
människoförakt.
Om du varit sjuk, förstås att mina
klagomål skulle förfalla, men jag har
noga underrättat mig om saken innan
jag skrifver detta. Det kom sig däraf
att den sköna icke kunde resa; därför
måste Karl Nicander bli hemma för
att förekomma att någon skulle se på
henne. Och för det att pater
Mell-ström, som fjorton dar förut utsett
resdagen, icke under en så kort tid
hunnit låta sko ett par hästar, så kunde
denne unge mannen, som efter egen
utsago är så »varm i allt hvad som
rörer vänskapens och hederns lagar»,
icke finna en enda annan kamel i Guds
stora Grytförsamling.
Den poesi du sist skickade var ord
för ord densamma jag fick .i brefvet
förut. Min bror, du måste ej låta
kärleken förbrylla dig så mycket.
Om kärleken gjort dig sådan, min
Bror! då är den på sin höjd en
sinnlig flamma och ingenting vidare. Då
är den också lätt kurerad och du
kommer utan mycken svårighet öfver de
brännande fälten. Jag vill likväl icke
säga, att du gör det utan fläck. —
Den sanna kärleken gör svagheten stark
och om någonsin plikten var migljuf,
var det under dess herravälde. Ty
äfven jag, som hvar ädel dödlig, har
vandrat i dess rosengårdar. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
