Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1899 - Litteratur. Den nya pjesen, af Don Diego - Grillfängerier II, af N. H—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
litteratur
DEN NYA PJESEN.
D:r Göran Björkman har öfversatt
ett skådespel af Joaquin Estébanez med
ofvanstående titel. Det är en
litteratur-och konsthistorisk tragedi, spelande på
Shakespeares tid: Komikern Yorick
längtar, såsom mången komiker, att
spela en tragisk roll. Teaterdirektören
Shakespeare har nyss antagit till
spel-ning en pjes af inhemsk författare och
visar sig därvid icke vara en direktör
Ranft, utan ger värkligen pjesen. Den
största tragiska rollen däri, en
bedragen äkta man, låter han, på Yoricks
enträgna begäran och i smålöjets
medlidande, denne spela. Emellertid har
komikern aldrig kännt hvad svartsjuka
vill säga, och det tycks osäkert, hur
han, som förut bara fått människor att
skratta, nu skall få dem att gråta. Då
kommer hans fiende, den tragiske
skådespelaren Walton, från hvilken rollen
är tagen, och hjälper mot sin egen
vilja den hatade kamraten. Yorick är
i lefvande lifvet en bedragen äkta man,
i det hans fosterson Edmund fattat en
häftig passion för hans unga fru, Alice,
bägge anställda vid Shakespeares scen.
Walton vet af förhållandet, Yorick tror
sig af Alices kyla förstå, att hon älskar
en annan, Yorick vet ej hvem, och
Walton pinar honom med nålsting
genom att hålla hans misstankar i
allmänhet vid lif, utan att säga rivalens
namn. Shakespeare spelar under tiden
den ädle medlarens roll och är för
öf-rigt ej vidare genialiskt tecknad.
Pre-miéreaftonen är inne. I sista akten
skall Yorick döda Edmund, som spelar
förföraren, medan Alice spelar den
otrogna makan. Ett bref, som
upplyser om deras förbindelse, skall i
pje-sen lämnas den bedragne maken. Detta
utbytes af den hämdlystne Walton mot
det bref från Edmund till Alice, som
afslöjar deras värkliga passion. När
Yorick i pjesen läser detta
otrohetsbe-vis, spetar han med en förfärande
san-ningskraft och nedstöter i svartsjukt
raseri sin olycklige fosterson, hvarefter
han störtar ut och äfven dödar Walton.
Hvarpå Shakespeare vänder sig till
publiken och ber om dess medlidande.
Detta är en högre pajazzo-historia
af mycken dramatisk effekt. Dialogen
öfversvämmar — som vanligt hos
trans-pyreneiska dramaturger, exempelvis
Echegaray — af ett blomsterrikt språk,
en passionerad retorik. Långa
monologer förekomma, hvilka vid ett
uppförande — för öfrigt att rekommendera
— böra betydligt förkortas.
Öfversätt-ningen är ledig. Volymen är vackert
utstyrd.
(C. E. Fritze. Tryckt hos Harald
Wretman, Upsala. i: 50).
Don Di ego.
GRILLFÄNGERIER II.
Andra häftet af Gustaf Frödings
bi-zarra Grillfangerier innehåller icke —
som man kanske väntat — profilen
af en ny modem svensk författare,
utan i stället några fantastiskt-filosofiska
uppsatser om härstamning, om
djurtyper i människotyper, om
»jagmedvetenhet» samt ett tillägg till artikeln om
Heidenstam i föregående häfte.
Häftet inledes, såsom de flesta af
Frödings senaste arbeten, med ett
förord, hvari han särskildt framhåller att
uppsatsen om jagmedvetenhet är alltför
tungtänkt att kunna gälla för ett kåseri
i Jörgens stil.
Hvem har bedt honom skrifva
kåserier i Jörgens stil? Därtill är han
alltför olik denne.
För öfrigt torde hela företalet vara
tämligen öfverflödigt. Kåserierna tala
bäst för sig själfva.
Och de göra detta intryck: det är
för besynnerligt att skaldiska fantasier,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
