Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1899 - Grillfängerier II, af N. H—n - En upprorsman, af N. H—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satta i strofemas, och särskildt de
Frö-dingska strofemas smekande rytm, taga
sig så glänsande ut, då de däremot,
hållna i den torra prosans
resonne-rande stil, verka flacka och ytliga.
Ty det kan icke förnekas: de
fantastiska kåserier, som Fröding samlat i
föreliggande häfte, äro endast lösliga
hugskott, utan vare sig filosofisk eller
naturvetenskaplig grund. Det kan ju
vara af ett visst kuriöst intresse, att t.
ex. i uppsatsen om jagmedvetenhet, som
han för öfrigt själf kallar en
spekulativ nyck, höra skalden teoritisera om
olika stjäraesystem, om
centralstjärae-system, om strålstjämesystem, om
öfver-stjämesystem m. m. eller om
central-• jagförnimmelse, centraljagmedvetenhet,
centralalljagfömimmelse och
centralall-jagmedvetenhet etc. — men icke blir
hvarken han själf eller någon annan
människa fullt klok på hvad han menar.
Och föröfrigt finns det storartade på
vetenskaplig grund byggda fantasier i t. ex.
Laplace’s Mécanique céleste eller i
Spencers First principles, att jag tycker han
kunde nöja sig med dem.
Af kuriöst ^intresse kan ju också vara
att läsa om Frödings paraleller mellan
judame Georg Brandes och — Paulus,
mellan hånaren Heine och profeten
Hezekiel och mellan Oscar Levertin och
— konung Salomo. Ja, hvad allt kan
icke en skald fantisera om. N. H—n.
EN UPPRORSMAN.
Det är en trist historia, men skildrad
i ett målande, stundom originellt, ofta
krystadt språk, som en ung debutant
hr Georg Dahna — sannolikt en
pseudonym — berättar i en nyutkommen
bok med ofvanstående titel.
Hvad som till en början mest
frapperar er, är att bokens hjälte och
författaren ha samma namn. Häraf torde
den slutsatsen ligga nära till hands,
att hos båda samma egenskaper och
naturell — åtminstone delvis — kunna
återfinnas. Hvaråt sannerligen förf. icke
är att gratulera. Ty en större lump,
en mera geléartad karaktär än denne
Georg Dahna får man leta efter.
Hör endast 1 Först går hr Georg
Dahna däruppe i Upsala och filosoferar
och, slår dank. Det enda han roar sig
med att göra, är att till en flicka skrifva
en mängd bref, delvis sentimentala och
fyllda af mycket vackra, men i
bref-form tämligen onödiga —
naturskildringar. Afsikten med de många
bref-ven är att locka flickan, en fin och
behaglig grosshandlaredotter, att ingå
s. k. fritt äktenskap. Det lyckas
märkvärdigt nog till slut, i det att Thora
på sommaren reser ensam ut till honom
i skärgården. Här lefver det unga
paret ett idylliskt familjelif, någonting
i samma stil som det där ariska folket,
som var
»ett naket folk, för stolt för ok,
för rent för dräkternas skökodok.»
Vid slutet af den ljufliga sommaren
kastar han bort flickan.
Efter ett år, sedan Georg Dahna
tagit sin examen, blifva de emellertid
lagligen vigda, och den äkta mannen
får af svärfadern en stor hemgift att
därmed börja en affär.
Men nu begynna slitningarne och
eländet. Georg Dahna duger icke till
afiarsman och sedan han åtskilliga
gånger blifvit räddad af svärfadern,
säljer han sin hustru till denne för en
lifränta — och rymmer sin väg.
I främmande land lefver han ett gladt
lif en tid och begår slutligen själfmord.
Men boken är bra berättad. I
synnerhet äro naturskildringame glänsande
t. ex. denna skogsstämning: »Här är
tämpelskymning och andakt, här
doftar pyrola och rundt omkring ligger
lingonriset på knä och ringer i skära
små klockor».
Men stundom förekomma underliga
bilder såsom: »Hölasset står nedom
rännet, tankfullt som en kliad igelkott.»
(C. & E. Gernandt. 262 sid. Pris
kr. 2: 50.)
N. H—n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
