Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1899 - Musik. Revy, af Filippo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REVY.
Vårt musiklif har, såsom ni, mina
ärade läsare, väl redan hunnit att
observera, i vinter varit mycket stillsamt.
Den vanliga konsertfloden har smultit
tillsammans till en helt liten bäck, och
operan har så föga ansträngt sina
krafter med nyheter, att publiken väl mest
gått dit för att beskåda det nya
granna huset och för att öfvertyga sig om,
att man värkligen hör lika bra på alla
platser. Och det gör man också, man
hör nästan för bra öfverallt utom på
scenen, där man ibland har svårt att
höra orkestern, som på Bayreuth sed
blifvit sänkt halfvägs ner mot
maskineriet. Detta orkesterns djupa läge
och dess därmed sammanhängande
dämpade klang är naturligen af
utmärkt verkan i Valkyrian, men af vida
mindre fördel i svagt instrumenterade
operor som Regementets dotter eller
Konung för en dag, hviika gamla, halft
utspelade stycken ännu ges i stället
för den moderna stora repertoar, som
man måhända trott skulle komma med
den nye regissörn. Nå, det är icke
värdt att vara otacksam, ha vi icke
fått höra Mästersångame eller Siegfried,
så ha vi i stället fått höra Tirfing, en
till text som musik svensk skapelse af
mycket modernt snitt, och efter den
lär en lång rad af svenska operor
komma att hålla sitt intåg på svenska
scenen till — låtom oss hoppas —
konstens fromma. Och som hvarje
inhemsk komponist naturligen har sitt
stora eller lilla kött eri och det samma
äfven lär vara förhållandet med
text-författarne och författarinnorna — ärade
läsare, du öfverraskas väl ej af att
höra, att Stockholms konstvärld är en
kotteriernas ’ väfld’ J— så kan man vara
säker på, att vår opera nu går gyllene
tider till mötes, något som äfven tagit
sig ett symboliskt uttryck i den rika
utsmyckningen af väggar i salong och
foyer.
Tirfing har redan upplefvat en tio,
tolf väl besökta föreställningar, något
som onekligen är ett vackert resultat
för ett stycke, som, trots att
strykningar gjorts, icke slutar förr än närmare
1/i 12, i synnerhet då man känner vår
publiks passion för korta teaterpjeser.
Den sympatiska bilden af Tirfings unge
begåfvade komponist, Wilhelm
Sten-hammar, visar Varia Er på annat ställe
i detta häfte. Han har i musiken till
detta — låtom oss säga det med all
respekt för författarinnan — rätt
underliga forn-mytiska drama skapat
något mycket duktigt och visat mycken
talang, om också icke precis någon
starkare originalitet. Hvad man
saknar är kanske dramatisk kraft på de
afgörande ställena, jämte något af den
lyckliga, blomstrande, sorglöst flödande
ingifvelse, som icke låter förvärfva sig
genom arbete, utan som bör vara
naturens hemgift. Utförandet var under
komponistens ledning mycket vackert,
vår opera hedrade sig riktigt, men så
hade man också öfvat i rundlig tid.
Dekorationer och dräkter, mise-en-soéne
och inöfning, allt hade lyckats
förträffligt. Fru Linden var visserligen en
något veklig viking, hvilket dock till
en god del torde bero på att figuren
af förf. tecknats så besynnerligt, och
hennes röst, som äger föga stål, tedde
sig här och hvar något svag mot
orkesterns kompakta Wagnerska
tonmassor, men frånsedt detta så
utförde hon partiet mycket vackert. Hr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
