Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1899 - Dagsländor, af K. J—n - På vers, af K. J—n - Under kronprins Carl Johan och general v. Vegesack, af N. H—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGSLÄNDOR.
»Stjärnan, som slocknar» ... Så heter
den vackraste af Mari Mihis
»Dagsländor». Där finnes en fantasi, en flykt,
som påminner om Camille Flammarion.
Men det stycket är också det enda.
De öfriga dagsländorna i samlingen —
13 till antalet, ett veritabelt olyckstal
för författaren — hade säkerligen funnit
en talrikare läsekrets, om de publicerats
en och en i någon tidning. Som de
nu framträda, verka de väl mycket
banalitet och snusförnuft på en gång.
Emellertid skulle man ju ej utan skäl
kunna hoppas, det författaren med sin
vackra formtalang och sina här och där
framglimtande ansatser till ett bättre
en gång lyckas arbeta sig upp till en
högre nivå.
(Fr. Skoglund. 2: 75). K.J—n.
PÅ VERS.
Dessa små anspåkslösa sånger af
tillfällig och agitatorisk art, hvilka sämlats
i ett litet häfte under titeln »På vers»,
äro dock värda ett ögonblicks
uppmärksamhet äfven utom de kretsar, för
hvilka de närmast äro ämnade.
Författaren, hr Ernst Hellborg, har ärligt
sökt och värkligen i en och annan strof
funnit ett uttryck för »proletärens»
känslor och tankar. Värd all
uppmärksamhet är i synnerhet dikten »Proletär,
som vunnit en vidsträckt och välförtjänt
popularitet.
fFritänkarförbundets förlag. 50 öre).
K. y—n.
UNDER KRONPRINS CARL JOHAN
och GENERAL v. VEGES ACK.
Det finns ett gammalt hederligt
ordspråk som säger: Starka karlar ha vi
godt om, men hur är det med de
kvicka! En sådan diger bok som den
Gustaf Thorsander sannolikt med
mycken möda och besvär hopskrifvit tyder
onekligen på en stark karl med god
arbetsförmåga; skada blott att denna
kraft visat så liten begåfning för inne-
hållets dramatisering och formens
koncentration.
O, unge författare! Kommen städse
ihåg att Goethes bekanta uttryck: Der
Meister zeigt sich in die- Begrensung,
icke betyder att mästaren skall visa
sin inskränkthet, utan att mästerskapet
ligger i förmågan af begränsning.
Därför skall jag också själf fatta mig
kort.
Boken böljar med skildringen af en
gudstjänst i en af Västergötlands
socknar nyårsdagen 1807. Rykten om ett
hotande krig med Ryssland flyga
omkring och klangen af Napoleons segrar
genljuda ända hit upp. Kriget
förklaras och nu får man följa ett svenskt
regementes marsch till Stockholm, dess #
öfverfart till Finland och deltagande i
de blodiga striderna under Adlercreutz’s,
Döbelns och v. Vegesacks fanor. Detta
sistnämnda namn borde därför
rätteligen ha stått först å bokens titel. Men
förf. menar väl, att all rangordning
skall iakttagas.
Först efter finska krigets slut komma
vi till Carl Johan och få följa samma
regementes marscher och’ strider under
hans befäl å Tysklands jord mot
Napoleon.
Hvad man mest har att anmärka
mot hr Thorsanders bok är att den är
så bredt och tungt skrifven.
Själfva ämnet, som behandlar
läger-lif, marscher och fältslag, borde rent af
inbjuda till liflig skildring. Men
berättelsen skrider alltjämt trögt fram,
och det är fara värdt att äfven den
mest tålmodige och
Carl-Johans-beun-drande läsare faller i fridfull sömn midt
under det skarpaste vapenbullret.
Berättelsen visar emellertid en
vidsträckt beläsenhet. Gång på gång
citerar förf. källor och urkunder, och
framställningen tyckes äfven vara
historiskt riktig. Och såsom ett ärligt och
samvetsgrannt arbete har ju boken
alltid sitt värde. (Fröléen & C:o. Pris
2: 25). A7. H—n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
