Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1899 - Ludde. An artisthistoria. Af Helmer Lundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUDDE.
En artisthistoria.
1 uddes pappa och Luddes mamma
j hade allt sedan Luddes tidigaste
barndom bestämt honom för det
väl-lofliga artistyrket. Det är kanske orätt
att säga, att Luddes pappa hade
bestämt honom för det, ty Luddes pappa
hade alls ingenting att bestämma.
Luddes mamma var en jättekvinna.
Det hade en gång händt att Luddes
pappa försökt att bestämma något.
Han hade sedan legat till sängs tre
veckor efteråt. Och ändå var det blott
en sådan liten småsak han velat
bestämma. Det var färgen på sina nya
byxor.
Orsaken, hvarför Luddes mamma
hade bestämt Ludde för artistbanan, var
i första hand därför, att han en gång,
när han var 8 månader gammal, hade
tuggat på en blyertspenna. Detta
märkliga Ögonblick var den första gången
på dessa åtta månader, som Ludde icke
skrikit. Dessa två sammanträffande
omständigheter voro ju ett tydligt
bevis på I,uddes anlag för konsten.
Ludde var en mycket mager yngling.
Detta berodde på, att han gick och
bar på en stor, gnagande sorg. Han
trodde nämligen, att han ej säg ut som
en artist. Och detta grämde honom
så djupt, att hans hy vardt grön, hans
hår föll utaf honom och hans näsa blef
rödare och rödare. Det var därför han
maste vara ute så sent om nättema.
Det var därför han ej kunde utföra de
storverk han var ämnad till.
Och när Lnddes mamma säg hur
den blifvande mästaren magrade mer
och mer, hur hans ansikte fördystrades
under den stora sorgen, hur han mer
liknade en genomskinlig ängel, än en
människa, då kallade hon honom en
martyr. Och Ludde erkände att han
var en martyr, och tillade att hans själ
höll på att dö hort. Den hade för
närvarande stelkramp och kunde icke
lefva länge till.
En själ kan inte lefva länge under
bördan af sådana sorger. I synnerhet
om den har stelkramp.
Och ändå hade den stackars
ynglingen gjort allt, hvad som göras kunde,
för att se ut som en artist.
Han hade alltid snedgångna klackar.
Han hade en stor, svart, vårdslöst
knuten halsduk på sig. Han gick alltid
om kvällarna på Norrbro med
händerna i fickorna och betraktade strömmen
med ett drömmande uttryck i de
vat-tenfärgade ögonen och under det att
hans hår vildt fladdrade för vinden.
Han bad aldrig att få vigga mer än
fyra öre till två franska bröd, när man
mötte honom.
Han var skyldig i hvarenda bod på
gatan, där han bodde. Han klättrade
vanligtvis öfver på gården bredvid för
att komma ut på en annan gata, när
han skulle gå ut.
Han hade en gång trott att han
funnit lösningen på gåtan. Han hade då
hyrt sig en atelier.
Men det gick icke länge. När han
bott där en månad kunde han
naturligtvis inte betala hyran.
När han kom hem en kväll satt en
järnbom utanför dörren och värden satt
i trappan och väntade på honom med
en toddy och en låda cigarrer bredvid sig.
Ludde slapp inte in. Han fick inte
ens hämta sina »konstverk» förrän han
betalt hyran. Ludde hade inte längre
någon atelier. Det var 5/»** af
artist-skapet som gick.
Ludde fick flytta hem till sin pappa
och mamma igen. Hans mamma slog
honom och hans pappa trätte.
Antagligen för att göra martyrskapet ännu
större.
En dag kom Ludde hem och sa’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
