Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1899 - Ludde. An artisthistoria. Af Helmer Lundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att han funnit det. Det var endast en
stor filthatt, som felades.
Han bad sin mamma tända en stor
brasa. Han satte sig vid den och
stekte vid en sakta eld sin gamla hatt.
Sedan fick han låna en gammal
storm af sin pappa när han skulle gå
ut och köpa hatten med de stora
brät-tema.
Ludde hade mycket på sitt samvete,
när han ändtligen fått tag i en sådan
hatt, han ville. Han hade gjort två
biträden i hattbutiken fullkomligt galna,
och ett annat biträde, som. i sin
för-tviflan föreslog att man skulle försöka
sammanfoga tvenne hattar, står för
närvarande under uppsikt af läkare.
När Ludde sedan sent på kvällen
lyckades få tag i en hatt med brätten
som voro 3A m. breda, kände han sig
som den lyckligaste människa under
solen.
Men det varade inte länge. Han
hade inte gått tio steg, förrän en
massa pojkar gjorde skoj utaf honom.
Två järnarbetare kommo fram och
bådo Ludde kasta bort hatten. Annars
skulle han få stryk.
Ludde sprang. Pojkame sprungo
efter. Antalet förökades mer och mer.
En polis som såg den vilda jakten
blåste i sin hvisselpipa. Men just då
slank Ludde in i sin port.
Han rusade upp för trappan rakt i
famnen på sin mamma.
Luddes mamma blef inte rädd. Hon
insåg att det var en italiensk
röfvare-höfding.
Men hon gjorde inte som andra
damer skulle ha gjort. Hon skrek inte.
Hon tog i stället en stor knölpåk. Och
med den klådde hon den italienska
röfvarhöfdingen tills han inte kunde få
fram ett ljud.
När Ludde var som en säck
sparkade hon honom utför trappan.
När Ludde kom till sans och något
ledat upp sina lemmar, lade han
hatten i trappan och gick upp barhufvad.
En liten tid efteråt hände den största
händelsen i Luddes lif.
Ludde fick sälja en teckning till en
förläggare.
Han gick då och talade om för alla
sina fordringsägare och kamrater att
han skulle gå och hämta 100 kronor
på torsdagen.
På torsdag förmiddag såg man en
hel karavan skrida öfver Norrbro. I
spetsen gick Ludde med en portfölj
under armen. Närmast följde hans
kamrater, som ville vigga af honom.
Sedan följde den otaliga mängden
vanliga fordringsägare.
Karavanen närmade sig mer och mer
målet för vandringen.
När den kommit fram föreslog
Ludde att man skulle ordna sig i kö så
att ingen orättvisa skedde.
Ludde gick in. Om 1V2 timma kom
han ut. Hans min var dyster. Han
visade ingen synbarlig glädtighet Öfver
de pänningar han hade fått.
Han sade intet. Han tog endast
fram en femma, som han hade i sin
knutna hand.
Han viftade med femman några
hvarf. Sedan försvann han i porten
igen. Han syntes inte mer till. Han
hade antagligen gått ut någon bakväg.
Massan stormade icke huset. Inga
andra störande oordningar förekommo.
Man utvalde endast tre förtroendemän,
som skulle sköta om Ludde.
Sedan skildes man åt i all stillhet.
Ludde gjorde det sämsta bruk han
kunde göra med femman.
Han gick och köpte »Inferno ).
Tre dagar efteråt såg man honom
sitta på trottoarkanten i Hamngatsbao
ken. Han försökte vaska guld ur
rännstenen.
För närvarande bor Ludde på
Kon-radsberg. Läkarne säga att han
antagligen är född tokig. Detta var
endast ett häftigt utbrott.
Heimer Lundgren.
6"c)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
