Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund. Andra boken. Det brinnande plantaget - Fjärde kapitlet (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hälst, blifva, då de betrakta er, ännu
ljufvare. Jag säger er, Howard Temple,
att ni aldrig sett Maria Vidals hela
skönhet, emedan hon, då ni riktat
ögonen på henne, aldrig sett er i
ansiktet.» Härtill fogar han filosofiskt:
»Och dock är senora Maria äfven
under vanliga förhållanden en så vacker
typ af tropisk skönhet, som någonsin
med gnistrande fötter dansat en mans
hjärta ur honom på en fertulia.»
»Puh! Det kan inte komma att bli
synnerlig fara på ytterligare en dag»,
säger Temple, bemödande sig att taga
saken lätt, ehuru han nu drager sig till
minnes något, som han glömt under
tjuskraften af flickans barnsliga oskuld,
nämligen att hvad som i Amerika
betraktas mera som en flyktig artighet
från en herre till en dam, betraktas på
Kuba som den mest pointerade
uppmärksamhet.
»För er ickeh säger tidningsmannen
allvarsamt. »Icke häller för henne, ty
hon älskar er redan!»
»Orimligt!» mumlar Howard. Men
ögonblicket därpå studsar han, då
Den-nison, efter att ha förtärt sin sista
ananas och druckit ur sitt kaffe,
beredande sig att tända en cigarr, går
fram till honom och hviskar: »Skulle
väl den sköna ni nämner i era
drömmar kalla det orimligt?»
»Nämner i mina drömmar? Hvem
är det?»
»Blanche!» genmäler
tidningsmannen, och på Temples förvånade
blickar svarar han skrattande:
»Våra hängmattor ha svängt bra
nära hvarandra under de sista atta
dagarne.»
»Vid Jupiter! Ni tyckes sofva med
öppna öron, Dennison», anmärker
Howard, i det han blir lika röd i
ansiktet som de flamboyants, hvilka växa
i klungor utanför fönstren.
»Hör till mitt yrke!» grinar
tidningsmannen. »Apropå det, så måste jag
själf bryta upp i dag och resa till
Havanna, ty här finns inga nyheter.
Jag har nu genomströfvat ön i alla
riktningar i hopp om att få se något
nappatag mellan insurgenter och
spanska trupper, en ganska farlig, ehuru
frisk historia, men medan rebellerna
befinna sig å ett plantage, äro de
spanska trupperna borta därifrån; och
medan de spanska trupperna hålla en by
besatt, befinna sig rebellerna vanligen
på de närliggande bärgen.»
»Apropå knappheten på nyheter
här», säger Temple, sänkande rösten,
»så vet ni, Dennison, att jag tror vår
gästfrie värd, seiior Juan Vidal, och
hans sköna dotter ännu icke ha en
aning om, att de för två månader
sedan genom mord förlorat den ene en
son, den andre-en bror.»
»Ni menar unge Pedro Vidal, som
mördades på Virginius?» frågar Georges
kort och nervöst.
»Ja! De ha aldrig nämnt ett ord
om hans död till mig.»
»Omöjligt!» svarar tidningsmannen.
»Två månader förflutna, och son och
syster skulle ännu inte hört talas om
ett för dem så betydelsefullt brott, som
det mord, hvilket satt hela världen
i rörelse?»
»Men det är nära fyrahundra mil
dåliga vägar och eländiga stigar
här-emellan och Havanna. Från las Palmas
är femtio mil bara till Puerto Principe.
Få resande passera här förbi och inga
tidningar komma. Hvarken far eller
dotter har någonsin talat därom»,
säger Temple. »Dessutom skulle ju
Maria Vidal i sådant fall bära djup sorg,
men hennes dräkt är lika glad som
hennes skratt.»
»Och ni har aldrig anspelat på
deras förlust?»
»Nej! Då jag framförde min
hälsning från Luis, gjorde mig seiior
Vidal de mest ingående frågor angående
afsändaren. Jag sade honom, att hans
äldste son mådde bra, men jag hade
inte mod att tillägga: ’Er yngste son
har blifvit mördad med kallt blod!’
Det är inte angenämt, Dennison», fort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
