Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund. Andra boken. Det brinnande plantaget - Femte kaptilet. »Besynnerligt att han sluppit undan så länge»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
balleros», anmärker han leende till de
unge männen, »brukade den här lilla
hexan traska omkring barfota på
plantaget !»
»Mi padre!» ropar flickan högdraget
med flammande ögon. »Kom ihåg vid
minnet af min aflidna mor, att jag fyller
sexton år i dag!» Därpå fortsätter hon
med rodnande kinder och nästan med
tårar i ögonen till Temple: »Min högt
ärade fader minns mig endast vid tiden
innan jag kom i klostret för att lära
mig läsa och skrifva och för att få veta
att damer inte springa omkring i
dés-habilkr/»
Några minuter senare, då hon
promenerar bredvid Howard, allvarsamt
betraktande honom, medan sällskapet
återvänder in för att intaga en tidigare
frukost än vanligt i anledning af
Den-nisons tilltänkta afresa, frågar hon
småslugt: »Hvad skulle ni tänka om
mig med bara fötter, senor Temple?»
»Jag skulle anse de bara fotterna
högst förtjusande», säger den unge
mannen, tvingad att svara.
Hennes svar fyller honom med
förskräckelse: »Santa !faria»} skrattar
flickan, »då skall ni också fa se mig
bar fota dl
Och skenbart ater vorden ett barn,
går hon på och pratar med honom om
sitt skollif i Havannas kloster, berättande
honom en del barndomsminnen med
sällsynt liflighet och konstlös öppenhet
och dock hela tiden visande honom,
att denna tropikernas vilda blomma
har ett älskligt hjärta, ovanlig
känslighet och ett lidelsefullt temperament.
Plötsligt anmärker Temple förvånad:
»Ni — ni talar ju engelska med mig?»
»Ja, hvarför inte», genmäler den unga
damen. >1 klostret hade jag en ung
amerikanska till rumskamrat. Hennes
far var i tobaksbranschen i Havanna.
Som barn är det lätt att lära sig
hvilket språk som hälst — jag talar
engelska af artighet mot er.»
I)å de kommo fram till verandan,
vänder sig Vidal, som gått före dem
pratande med den amerikanske
tidningsmannen, om och säger: »Hur
skall jag kunna öfvertala senor
Denni-son att stanna kvar hos oss?»
»Genom att föda honom på hans
regelbundna diet, nyheter, föreställer
jag mig», föreslår Temple.
Sällskapet brister i skratt, och de
begifva sig in till en typisk kubansk
frukost, med det gästfria bordet
dignande under läckra tropiska frukter,
dess olla podrida af kött, vegetabilier
och den allestädes närvarande löken,
dess oundvikliga ägg och stekta
pi-sanger, samt därjämte kyckling, lätt
claret och bergskaffe, det finaste i
världen. Dessutom ligger alltid ymnigt
med cigarrer framme och de brinnande
signum vitæ-kolen äro alltid färdiga
att lämna eld.
Vid det de slå sig ned kastar
värden en blick genom fönstret och
anmärker: »Om några veckor härefter
skall ni, om ni vill stanna hos oss,
senor Dennison, få se den bolmande
röken från mitt sockerbruk där nere i
dalen och får då tillfälle att skrifva
en artikel om de flammande
bagoss-eldarne under mina kokkittlar. Det är
en målerisk syn om natten».
Men här afbrytes han af ett
förskräckt utrop af Maria, som under
hans anmärkningar noga undersökte
fågeln, som förefaller både seg och
tågig.
Hon har just satt sina hvita tänder
i en bit kyckling, som ligger på
tallriken framför henne, och ropar nu
förskräckt: »En sådan dum kokerska!
Jag sade till henne att ta de bästa
kycklingarne på plantaget, och nu har
hon —»
» Caramba! Mördat mina två segaste
och duktigaste stridstuppar!» ropar den
kubanske plantageägaren med en ton
af fasa och förtviflan.
Temple och Dennison skulle velat
skratta, hade icke den gamle Vidals
ansikte visat huru djupt han kände den
förskräckliga förlusten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
