Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund. Andra boken. Det brinnande plantaget - Femte kaptilet. »Besynnerligt att han sluppit undan så länge»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett ögonblick senare återvinner han
emellertid sitt goda humör och
skrattar själf, anmärkande: »Jag tror hela
plantaget blifvit förryckt i anledning
af Marias fandango. Hon önskar att
göra den till en stor succés till ära
för er, mina herrar. Jag har samlat
ihop musiken från trakten: två fioler
från Jose Revieras plantage endast fem
mil härifrån, en banjo och en guitarr
från Guilerez’ hacienda, litet längre
bort. Dessa instrument jämte vår egen
talang på tom-toms och mandolin skall
åstadkomma en musik, som kan
öfver-träffas endast af ett kapell kringresande
spanska studenter.»
»O Dios! Det kommer att bli en
härlig anblick», ropar flickan, »med
alla facklorna i palmträden. Om bara
Luis och Pedro också vore här för att
njuta däraf tillsammans med mig, då
skulle jag i sanning vara lycklig!»
Vid omnämnandet af hennes bröder
kastar journalisten en betecknande blick
på Temple och afbryter hastigt: »Men
nyheter är hvad jag är här för, och
nyheter här i landet betyder strid».
Därpå fortsätter han med
tidningsmannens oro för sitt ämne: »Jag hör att
rebellerna — jag ber om förlåtelse,
kubanerna — åter äro i värksamhet i
detta östra departement.»
»Jag tror det», genmälde
plantage-ägaren med tindrande ögon. »Under
Vincente Garcia komma de stundom
ända till våra kullar.»
»Om jag därför stannar kvar här,
så kan jag få se lite strid, tror ni?»
frågade Dennison ifrigt och hade
ämnat fortsätta på denna bog, hade inte
Maria vändt sig mot honom med
flammande, men tårfyllda ögon, frågande
harmfullt:
Ȁlskar ni blodutgjutelse och
olyckor?»
Men i detta ögonblick hördes vilda
skrik ute från verandan. Mr.Pompey
Smith hördes skräna i svart förtviflan:
»Herre min skapare! Se hitåt, massa
Temple! Den där helsikes Tado har
fått fatt i er nya hatt, som ni bar i
Havanna, och, o gud!» Den svarte
sprät-tens röst stockas af tårar. »Den
ärke-bofven har äfven fått på sig mina nya
bananafärgade getskinnshandskar!»
Men Pomp behöfver inte rapportera
saken vidare, ty det grinande ansiktet
af negerbytingen med ett obeskrifligt
groteskt komiskt utseende med ep Femte
aveny-»skorsten» på hufvudet sticker in
näsan i dörröppningen, och Tado säger
med sin vanliga rättframhet:
»Säg, massa Temple, får jag låna
den här hatten en stund? Jag behöfver
den endast för fandangon i afton,
lämnar säkert igen den i morgon bitti!»
»Ja, och en real på köpet att lägga
i den», skrattar Howard och kastar en
silfverslant till den grinande apan, som
ej kommer in i rummet utan visligen
håller sig inom räckhåll.
Kastande slanten upp och ned i
banden, ropar bytingen triumferande: »Säg,
Pomp, ska vi inte göra det hett för
töserna i aftop?» och gör ett lustigt
bocksprång.
»Pomp!» stammar Smith, sårad af
den förtrolighet, som denne näsvise
plågoande tillåter sig mot honom. »Ni
kallar mig mister Smith, sah! Och ni
ger mig genast tillbaka mina
banana-getskinnshandskar. Hörni!» Men med
en mängd vilda åtbörder hoppar
bytingen öfver räcket och sätter af i
riktning mot negerkvarteret.
Men så snabbt han än hade gjort
detta, hade Dennison uppfångat en
betecknande blick, som den uppsluppne
gossen kastat på sin vackra härskarinna,
en blick som tycktes säga: »Jag har
nyheter för er! Följ mig!»
»Jag är ledsen, senor Temple»,
säger den kubanske plantageägaren, »att
Tado tillåtit sig friheten med er, ehuru»,
tillägger den gamle herrn skrattande
mot sin vilja, »han tar sig friheter mot
oss allesamman. Tado borde
naturligtvis agas, men han är min käre Pedros
gosse och var lekkamrat åt sin unge
herre, då min ålderdoms son var själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
