Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund. Andra boken. Det brinnande plantaget - Sjette kapitlet. »Det kommer att bli en härlig natt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Härmed vände sig Temple om för
att gå in, men stannar plötsligt och
anmärker: »Apropå, Ortiz, jag måste
återställa det där brefvet, jag skulle
af-lämna i Havanna. Jag försökte ta reda
på adressaten, men folk sågo helt
förskräckta ut och vägrade mottaga det,
sägande att ni var dem obekant.»
»Ah, ni fick inte reda på X. Zenon
Martinez», säger Ortiz fundersamt.
»Nej. Dessutom var Calle La Bouba
den ruskigaste gata jag någonsin varit
på. Kvinnor hängde i hvarje fönster
och spanska soldater kurtiserade dem
i hvarje portgång», skrattar amerikanen.
»Men brefvet? Ni har det väl med
er?» Spaniorens röst förråder ett
egendomligt intresse.
»Ja, det ligger bland mina andra
papper och mitt pass i mitt
dokumentskrin.»
»Det är bra!»
»Skall jag gå efter det?»
»Vid tillfälle, när det passar sig.»
Men Temple hör knappt de sista
orden, ty Luis Vidal har störtat ut och
fattat hans hand. Den unge mannen
är utstyrd i en kubansk
insurgentofficers vanliga dräkt — höga ridstöflar,
bredskyggig halmhatt, ljus
bomulls-skjorta och bär en machéte och en
revolver i bältet, hvarmed han är omgjordad.
»Min käre Howard», säger han,
»hvilken glädje att träffa er här i min fars
hus! Det påminner mig om våra
lyckliga dagar i New-York.»
Och han skulle fortsatt på sitt
uttrycksfulla kubanska sätt, hade inte
Temple dragit honom afsides och med
andan i halsen frågat honom: »Har
ni meddelat er far underrättelserna om
er brors död?»
»Nej. Den stackars gamle mannen
var så öfverväldigad af att se mig, att
jag inte kunde förmå mig att nämna
något om mordet på vår älskling»,
hviskar den unge mannen.
»Gif då akt på er tunga», säger
amerikanen fort. »Han vet inte af er
broders mord.»
»Madre de Dios*, ropar den unge
officeren slående sig för pannan:
»Måste jag alltså vara den förste, som skall
säga honom det?»
»Inte i afton — nu, då han är så
lycklig öfver att återse er», hviskar
Temple och tillägger varnande: »Kom
ihåg att er far är en gammal man!»
Vid det de båda männen höllo detta
meningsutbyte ute på verandan,
mumlar Ortiz: »Jag tror jag skall röka en
cigarr nere i trädgården», och han
beger sig dit ner.
»Besynnerligt, att han kommit
undan så länge!» talar han för sig själf och
ströfvar omkring i buskaget, som nu
glöder af lysmaskar, liksom sökte han
någon, som han väntar på.
Plötsligt hviskar en röst i mörkret
tätt intill honom: »Mendoza är här,
senor Ortis!»
»Ah!» hviskar den andre tillbaka,
»jag väntade er just. Ni är beredd?»
»Det är jag! Ett kompani infanteri
ligger i bakhåll i palmlunden vid
floden en mil härifrån. Två skvadroner
guerillas äro uppställda i den djupa
djungeln åt Yariquahållet, på knappt
en half mils afstånd.»
»Då», anmärker Ortiz belåten,
medan han blossar på sin cigarr,
»komma vi kanske att i natt förtjäna våra fem
tusen dollars på Vidals tillfångatagande.
Jag har gjort mitt arbete. Gör nu ert.
För fram trupperna!»
»Det finns en amerikan häri»
antyder Domingo.
»Ja, sefior Temple. Jag talade nyss
med honom på verandan», svarar
Ig-nacio betänksamt. »Han skryter till
och med att han förolämpat er i
närvaro af senorita Vidal.»
’»Caramba! gör han det?» utbrister
Mendoza häftigt; därpå hväser han
mellan tänderna: »Muerte de Dios! Hvad
jag hatar honom 1»
»Ah! Nog för att önska hans död?»
säger Ortiz långsamt, liksom hade han
rullat en läckerbit under tungan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
