Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund. Andra boken. Det brinnande plantaget - Sjette kapitlet. »Det kommer att bli en härlig natt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
sin son hastigt till sitt bröst, ty Ignacio
har yttrat: »Fångad, Luisl Diablo, ni
vet hvad det betyder!»
Därpå svarar kubanen: »Tänk på er
själf, högsinte Ortiz!»
»Det är föga fara för mig»,
genmäler den andre. »Jag är spanior, inte
kuban. Jag tjänade för några år
sedan mot don Carlos. Åtskilliga af dessa
officerare här torde ännu känna igen
mig. I värsta fall kunna de endast
bevisa, att jag är en son af gamla
Spanien. Men ni, med ett pris på edert
hufvud, ser ni —»
Härpå stammade Maria med rörande
patos: »Jag vet! Jag hör redan den
ödesdigra gevärssalvan. O, Luis, Luis!
Har du återkommit till oss för detta?»
Öfver faderns själsångest och systems
klagan höjer sig den kubanska
musikens ljufva toner och negrernas glada
stoj, när den mörka samlingen med
ljudande tam-tams och lifligt
jubileums-pladder tågar uppför allén för att dansa
till ära för husbondens dotter,
härskarinnan på plantaget.
Ögonblicket därpå återkommer Temple
och hviskar: »Gossens berättelse är
riktig». Därpå tillägger han på
flickans frågande blick: »De skola inte
vara här med detsamma», och med
amerikansk raskhet säger han käckt:
»Nu, Maria, måste er brof räddas!»
Därpå vända sig alla mot Ortiz, ty
han har understödt amerikanen med
dessa gåtfulla ord: »Och endast en man
i världen kan rädda honom.»
»Hvem då?» frågar Temple ifrigt.
»Ni!» svarar spanioren kort.
»Jag?» Förvåning afspeglar sig i
amerikanens ansikte.
»Ja. Ni har blifvit brynt af den
tropiska solen. Ni är inte så olik Luis
Vidal. Ni båda tala spanska lika bra
som vi tala engelska», säger kastilianen
med en röst klar som en klocka. »Ni
har ett pass, undertecknadt af Kubas
generalkapten, Luis har intet! Lämna
Vidal ert papper, och med detta
papper *kan han passera genom den döds-
linje, som nu är dragen omkring detta
plantage.»
»Och ni förvärfvar eir fars
välsignelse», säger den gamle kubanen.
»Och en systers tacksamhet»,
tilllägger den förfärade flickan.
Med en blick på dem svarar
amerikanen: »I veten icke, hvad i be-
gären.»
»Det gifves ingen fara», ropar Ortiz
entusiastiskt. »Ni är amerikan. Hvad
ni har för uträttningar på ön, är
bekant.»
Nu ropar den unge kubanske
kaptenen, som slitit sig ur sin fars armar:
»Jag vill inte, jag kan inte — mottaga
säkerhet för mitt lif på detta sättl»
Och han fortfar upprörd att vägra,
sägande, att han vill stå sitt kast med
machéte och revolver mot den spanska
infanterilinje, som innesluter honom.
Men Ortiz för Howard afsides och
hviskar till honom: *En son är borta.
Tänk på hans far och syster. Vill ni
tillåta att också den siste —»
Han kommer inte längre.
Amerikanen af bryter: »Tages från dem. Nej!»
Trädande därpå fram till den
olyckliga familjen, säger Temple befallande:
»Luis, följ mig!»
Vidal svarar dock: »Ni ikläder er
för stor risk för min skull — en risk,
som jag inte kan tillåta er taga.»
Härtill ropar Ortiz: »Att tveka nu
är att kasta bort ert lif. Diablo! Se!»
Och han pekar bort åt palm träden, där,
på vid pass en halt mils afstånd, man
i månskenet — månen hade nyss gått
upp — kunde se stål blänka.
Och Maria följde riktningen af hans
hand med ögon, hvars tårar återhöllos
af fasa, stammande: »Spanska bajo-
netter, som aldrig skona kubanska
fångar!»
Den gamle plantageägaren vrider
sina händer och mumlar: »Luis! Min
förstfödde! Icke på min egen
spisel-häll!»
»Kom!» ropar Temple befallande.
»Att tveka är att kasta bort ert lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
