Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund. Andra boken. Det brinnande plantaget - Sjette kapitlet. »Det kommer att bli en härlig natt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därpå tillägger han skrattande, då han
märker att systems drag betäckas med
en hög rodnad: »Kanske har jag gissat
rätt, miss Rödkind?»
Kanske dessa röda kinder bero på
att Temple nyss slutit sig till
sällskapet, sedan han utan biträde af sin
betjänt borstat dammet af kläderna och
tagit på sig en annan skjorta.
*Diantre! Men nu ska vi ha en
treflig natt», ropar Ortiz, ehuru han
ryckte till vid omnämnandet, att Tado
stod på utkik ute på plantaget.
Därpå sätter han sig och tänder en
ny cigarr, medan förfriskningar af lätt
vin, sangaree* och de allestädes
närvarande Yara principes bjudas omkring
af Marias skrattande kammarjungfrur,
Tema och Rosalia, klädda i stor stass
i anledning af fandangon, iförda
cbe-misetter och kjolar af hvitt musslin och
bärande band i skrikande färger om
midjan och i håret.
Då dessa flickor trippa omkring,
tyckas deras bara chokladfärgade fötter
röras af den sprittande musiken, som
nu är helt nära dem, ty den kubanska
orkestern har nyss tagit plats i det
stora, närbelägna skjulet, som blifvit
dekoreradt och ekläreradt i och för
negerdansen, och den håller nu som
bäst på att stämma och dunka på sina
instrument såsom förberedande åtgärd
för fandangons öppnande.
»Ni har inga vidare underrättelser
från New York, Vidal?» frågar Temple
ifrigt, sedan herrarne tändt sina fina
cigarrer.
»Ah, om miss Blanche Grayson och
sefiorita Laura Morales?» säger kubanen
med en glimt i ögonen. »Nej, inte
vidare än att de unga damerna
befinna sig väl och att en af dem
oroligt väntar på er återkomst.»
»Hvilkendera?» ropar system med
låtsad likgiltighet.
Brodern upptäcker, att systern är
* En dryck af vin, vatten, socker, muskat
och citron.
märkvärdigt intresserad, liflig och
intagande. Ett nytt ljus tyckes lysa och
flamma i Marias vackra ögon.
» Caspita, jag skvallrar aldrig ur
skolan!» skrattar han; därpå tillägger han
med ett behagligt leende: »För första
gången på två år i mitt gamla hem.»
»Ack, om lille Pedro nu vore hos
oss också, så skulle vår lycka vara
fullkomlig», hviskar den gamle
kubanen.
Vid dessa ord springer sonen upp,
undertryckande en förbannelse, som
sväfvar på läppame. Hade han inte
kännt Temples varnande grepp om sin
arm, skulle några förflugna ord ha
förvandlat denna glädjefäst till en
sorgehögtid.
Kanske skulle fadern hafva märkt
rörelsen i den unge mannens ansikte,
om icke lätta steg förnummits,
bebådande det försiktiga inträdet af Tado,
som med rörelse, måhända förskräckelse,
målad i ansiktet, hviskar: » Caramba!
Alla soldaterna på Kuba omringa
huset, seflor Luis!»
Vid dessa ord springer sällskapet
upp, männen med frammumlade
förbannelser, den unga flickan med ett
lätt skrik. Men amerikanen säger med
snabb beslutsamhet till dem: »Stanna
lugnt kvar här, till dess jag öfvertygat
mig om saken!»
Härpå svarar den unge kubanen med
fasthet: »Jag följer med!» i det han
lösgör sin machéte från midjan och
drager sin revolver ur bältet.
»Stanna där ni är!» ropar Temple.
»Säg farväl till er far och er syster.
Det är ingen fara för mig, om jag blir
tagen till fånge af de spanska
trupperna», och ropande på Tado skyndar
han hastigt genom trädgården, följande
negergossen, som försiktigt för honom
på bivägar in i den omgifvande
djungeln.
»Jag skall inte låta taga mig
lef-vande!» ropar Luis hest och vill skynda
efter Temple, men Marias arm är
omkring hans lif, och hans far trycker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
