Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1899 - Drottning Victorias döttrar. Bearbetning från engelskan af Hedvig Indebetou. I. Victoria, änkekäjsarinna af Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drottning af England?» —Grefvinnan
bugade sig jakande. — »Och»,
fortfor prinsessan, »Hennes Majestät,
drottningen af Storbrittannien och
Irland har icke blott en gång, utan
ganska ofta nedlåtit sig att flytta en
stol — jag minnes till och med ett •
tillfälle, då hon tog en stol i
hvar-dera handen för att ställa fram åt
sina barn. Och anser ni värkligen
att min värdighet skulle förbjuda mig
att göra hvad drottningen af
England kan företaga sig?»
En annan gång fann grefvinnan
med häpnad att prinsessan höll på att
lägga in en mängd linne. På
hennes invändningar häremot svarade
prinsessan endast: »Så gjorde
mamma hemma.» — Prinsessan införde
till och med den enkla seden i sitt
hem, att alla palatsets
kammarjungfrur under tjänsten skulle begagna
bomullsklädningar i stället för siden,
som förut varit brukligt.
Men prinsessan hade intresse för
mycket annat än blott det husliga.
I sin »studio» förde hon pänsel och
mäjsel med skicklig hand, och med
lifligt intresse deltog hon i de
aftoncirklar — särskildt hos
prinsessan Fredrik Carl — där
vetenskapsmän och andra framstående
personer samlades. Bland dessa var
Alexander von Humboldt, dä redan
nittioårig, men med ännu obruten kraft,
till honom lyssnade prinsessan
Victoria med stor beundran. Och om
hennes inblick i politiken skrifver
lord Clarendon, som 1861 gjorde
besök vid preussiska hofvet, att han
blef förvånad öfver den omfattande
»statsmanna-blick» hon ägde i
Preussens både yttre och inre
förhållanden.
Medan hennes make var i fält,
under kriget med Danmark,
träffades han och hans gemål af en
bitter sorg: de förlorade sin son
Sigismund, en älsklig, begåfvad gosse,
och allas favorit, hvilken dog i dif-
teri. Trots detta hårda slag, ägde
prinsessan dock fortfarande intresse
såväl för fälttågets gång som
hospitalens skötsel.
Det var dock först under
fransktyska kriget som prinsessan
Victorias arbete på sjukvårdens område
blef till fullo värderadt. För att vara
i närheten af krigsskådeplatsen tog
hon dä sin bostad i Hamburg och
tog själf uppsikten öfver det stora
lazarettet, hvarjämte hon planlade och
ordnade allt som rörde
fältsjukvården öfver hela landet. Och af alla
hospitalerna under kriget kunde det
ofvannämnda uppvisa bästa
resultaten, emedan det var det till alla
detaljer bäst och noggrannast skötta.
Hon efterskref också engelska
sjuksköterskor, hvilkas metod, särskildt
i afseende på sjukrummens
ventilation, visade sig fördelaktigt verksam.
Kronprinsessan besökte själf
dagligen hospitalen och gick icke förbi
en enda patient utan åtminstone ett
vänligt ord. — »AUa damerna voro
mycket goda», sade en fransman
efteråt till en kamrat, »men ingen
var ändock som kronprinsessan.»
Efter krigets slut kunde
kronprinsessan och hans gemål åter i sitt
lugna hem fa ägna sig åt sina barns
uppfostran. De höllo där daglig
uppsikt öfver barnkammare och
skolrum, hvarvid ingen detalj syntes dem
för obetydlig. Och äfven utomhus,
på promenader och utflykter, fingo
barnen ofta åtfölja föräldrarne. Dock
fingo sönerna tidigt lära sig att lita
på sig själfva — pä samma gång
som de lärdes att visa undseende
för andra — och döttrarne
förkof-rade sig i alla kvinnliga
sysselsättningar, efter moderns eget exempel.
Den som närmare känner de
preussiska prinsessorna vet huru bildade
de äro, på samma gång som
älskvärda och okonstlade.
Aren 1878—79 var en
bekymmersam tid för kronprinsen och hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
