Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1899 - Drottning Victorias döttrar. Bearbetning från engelskan af Hedvig Indebetou. I. Victoria, änkekäjsarinna af Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gemål. Det var då som den gamle
käjsaren blef allvarsamt sårad; och
därtill förlorade kronprinsessan sin
varmt afhållna syster,
storhärtigin-nan Alice af Hessen-Darmstadt,
efter det att tvänne af dennas barn
bortgått kort förut.
Och i mars månad 1879 miste
kronprinsparet för andra gången en
son, den älsklige prins Waldemar,
äfven han ett offer för den hemska
sjukdomen difteri, som härjat i det
storhärtigliga huset.
En tröst i sorgen skänktes dock
snart därefter kronprinsessan Victoria,
i det hon i maj samma år för första
gången blef mormor. Hennes äldsta
dotter Charlotte, gift med arfprinsen
af Meiningen, fick då en dotter.
De följande åren ägnade sig
kronprinsparet särskildt åt filantropisk
verksamhet — något för hvilket de
alltid ägt intresse. Under denna tid
företogo de också en resa till Rom,
och kronprinsessan kvarstannade
någon tid i Italiep för sin hälsas skull.
Emellertid hade vid denna
tidpunkt en schism börjat uppstå
mellan kronprinsen och furst Bismarck,
och misshälligheten tilltog allt mer.
Därtill kom nu äfven kronprinsens
sjukdom, som blef så ödesdiger.
Hans bortgång blef en förlust ej
blott för Tyskland utan så godt som
för hela världen. Hans gemål hade
under hela denna sorgliga tid
kanske den tyngsta bördan att bära.
Det är kändt hur försök gjordes att
utesluta kronprinsen från
tronföljden för hans sjukdoms skull; men
hans gemål bekämpade särskildt
dessa anslag. Och hvad var väl
naturligare än att hon vände sig till
England efter hjälp. En engelsk
läkare eftersändes, och hans utslag
blef — i samråd med professor
Wirchow — att kronprinsens
sjukdom icke skulle vara kräftartad.
Men striden mellan d:r Morell
Mac-kenzie och de tyske läkarne blef
därefter ännu bittrare. Utgången af
sjukdomen och käjsar Fredriks
rörande slut är allmänt bekant. Endast
några månader hade han då varit
Tysklands käjsare.
I trettio år hade Victoria ägnat
sig åt Tysklands intressen, arbetat
för filantropiska syften, uppmuntrat
vetenskap och konst samt därtill
sökt höja de tyska kvinnornas
ställning och vidga deras intressen för
andra områden än endast det
husliga. Men hennes bemödanden i
detta senare fall blefvo blott föga
uppskattade af kvinnorna själfva.
Kanske hade prinsessan alltför
mycket sökt ingjuta en rent engelsk
atmosfär inom tyska hem; kanske
blef ock hennes eget sinne slutligen
vändt ifrån sitt folk genom att se
sina goda, afsikter missförstås och
motarbetas — alltnog: den
begåf-vade, varmhjärtade prinsessan blef
till sist nästan hatad i stället för
värderad samt bemött som hade hon
varit en själfvisk, trångsinnad natur.
Efter den första sorgetidens slut
reste änke-käjsarinnan på besök till
sin mor. Den sista tiden hade ännu
mer förbittrats för henne genom en
brytning mellan henne och hennes
äldste son. Och huru djupt hon
kännt alla dessa sorger kan man
finna af ett yttrande, som hon fällde
under ofvannämnda besök i
England. Hon kom en dag på en
utställning att stanna framför ett
porträtt af Maria Stuart af Skottland.
»Jag är glad öfver», yttrade hon
därvid, »att drottningar nu för
tiden icke lika lätt mista hufvudet
som fordom — ty», tillade hon
efter en paus, »då hade jag nog
mi-stat mitt många gånger om under
sista tiden.»
Käjsarinnan Fredrik — som hon
nu vanligen kallas — för nu ett
mera tillbakadraget lif, och hon
ägnar en stor del af sitt intresse åt
sina döttrars hem och barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
