Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 6, juni 1899
- Två studentupptåg. Berättade af P. G. S—s. I)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pommern ännu en svensk provins —
gjorde att vädjandet till svärdet,
tapperheten och »äran» mera
upp-togo sinnena än klangen från
mu-sernas lyror. Gustaf III gjorde väl
allt hvad han kunde för de
fosterländska sånggudinnorna, men först
under den följande generationen
kunde de göra sitt välgörande
inflytande gällande, sedan Tegnér,
Gei-jer, Franzén, Choræus och deras
samtida »gripit i strängarnes gull».
* *
*
Lars Petter var son till en rik
bärgsman, Stöt Lars Olson på
Klam-parehyttan i Falu bärgslag, och var
inskrifven i Vestmanland-Dala nation,
där hans glada sätt och väsen samt
hans frikostighet och öppna
karaktär förskaffade honom både värkliga
vänner och en skara efterhängsna
supbröder.
Han ägde ej hvad man kallar
»en högre lyftning», men däremot
ett redigt hufvud och naturligt godt
förstånd, som hjälpte honom att
kunna fatta och smälta det som han
inhämtade vid föreläsningarne, ur
böckerna eller kollegierna; men han
var tämligen lat, och han begagnade
sig ej mycket af dc för en
studerande viktiga — ja enda — medlen
till ernående af värkliga kunskaper:
flit, själfstudium och begrundande.
Kamratlifvet, pokulerandet vid bålen,
glasens klang, sången och det ystra
skämtet kommo honom att skjuta
arbetet och allvaret åt sidan och
att glömma studierna för »studenten».
Hans far var mycket liberal och
försåg honom rikligen med
pännin-gar, och hans kära mamma var
godheten och kärleken själf. Båda
voro stolta öfver sin präktige pojke,
hvilken till gengäld innerligt älskade
sina föräldrar. Hans syster Stina
var hans värkliga förtrogna, och de
båda syskonen voro mycket fästade
vid hvarandra; och det var hon som
tjänstgjorde som mellanhand vid
den kärlekshandel som knutits
mellan honom och den vackra och glada
Märta, dotter till prosten i
församlingen. Prosten hade också en son,
Olof, som samtidigt med Anders
Petter låg i Upsala för att studera
juridik. Denne var mycket flitig
och.hade med ledsnad sett sinväns
allt för glada lefnadssätt, lättsinne
och brist på flit; och han hade
allvarligt talat med honom därom och
sökt förmå honom till allvar och
arbete, men alltid blifvit afbruten
med gyckel och det svaret, att
»ännu var ingen tid förlorad». Olof
var emellertid ingen, hvad
studenterna kalla, »tungus», ty han deltog
ofta i kamraternas samkväm, drack
sin ölstånka och sin toddy eller två
— men aldrig mer — och gick
tidigt hem för att kunna stiga upp
med solen och sätta sig vid sin bok.
På samma gång Anders Petter
stulit Märtas lilla hjärta, hade Olof
stulit Stinas, och under sin
brefväx-ling med henne omtalade Olof
oförbehållsamt sitt bekymmer öfver, att
hennes bror slagit in på en väg,
som ingalunda kunde kallas lycklig.
Hon ä sin sida blef mycket orolig
och bad honom för allt hvad heligt
var göra allt hvad han kunde för
att återföra honom på den rätta.
»Du, såsom jurist», skref hon, »kunde
med din skarpsinnighet och
fyndighet måhända finna ut något
medel därtill; jag behöfver ej vädja
till vår kärlek — den är orubblig
— men gör det för allas vår skull!
Ingen mer än du och jag böra här
hemma få veta att min bror är på
villovägar. Jag lämnar saken i din
hand! Beständigt din Stina.»
Olof kysste brefvet och lofvade
heligt inom sig att göra allt som
stod i hans förmåga för att föra den
blifvande svågern på andra tankar.
Han vidtalade några tystlåtna
kamrater, och de beslöto att på bästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 12:55:46 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/varia/1899/0351.html
