Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1899 - Två studentupptåg. Berättade af P. G. S—s. I)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sätt hjälpa Olof i hans
förehafvan-den härutinnan.
Anders Petter hade nu legat flera
terminer i Upsala utöfver den
behöf-liga tiden, men ännu hördes ej
något närmande till examen utaf, ehuru
han visserligen lyekligt och väl
tenterat i några få ämnen. Han skulle
ägna sig åt bärgshandteringen och
studerade därför matematik, fysik,
mineralogi och kemi, för att därpå,
efter genomgången kurs vid Falu
bärgskola, öfvertaga skötseln af sin
fars många hammare, masugnar och
grufdelar. Från barndomen hade
han inhämtat en god del af
det praktiska i sitt blifvande vitae
genus, ty han kunde blåsa en
masugn, sköta en smälta och räcka en
vacker järnstång. En präktig typ
för en bärgsman var han äfven, stark
och välbyggd, med ett gladt mod
och friskt sinne, men han hade som
sagdt råkat ut på rumlets och
lättjans sluttande plan.
På studentkalas och gillen, där
han ofta var wohlthäter, spelade han
en stor rol och där var han riktigt
i sitt esse. Men sedan han supit,
druckit, spelat kort, brottats,
sjungit och hållit tal hela nätterna
igenom, sof han till långt inpå
förmiddagen och kunde ej sedan sätta sig
öfver boken, utan så började, efter
bäsken, sillfrukosten med brännvin
och öl, så kom middagen med
ölstånkan, och så på eftermiddagen
var han klar att börja samma lek
på nytt igen.
En afton hade han ett gille, där
det gick till på det gamla vanliga
viset. Röken stod som en sky upp
under det låga taket i det gamla
»Gästis» stora sal, då Olof och hans
vänner trädde in; och då
uppasser-skan bjöd dem tobak och lackade
hvita kritpipor, tillropade dem
värden: »Fratres, inter bibendum large
fumandum!» Latinet var vid
akademien denna tid studentens andra
modersmål. Stämningen var redan
hög, rockarne voro afkastade och
med uppkaflade skjortärmar,
blottade håriga bröst och blossande
kinder skålade man, skrattade, skrek
och sjöng. Vid ett bord spelade
man kort, smågrälade och svor öfver
otur, vid ett annat disputerade man
och gjorde »hornslut». Slutligen
stötte värden sin stånka i bordet
och skrek »Silentium! Vännen
Sån-gar-Lasse vill uppbygga det utvalda
sällskapet med en sång om
studenten och oskulden och hur det gick
med den saken.»
Skrålet tystnade, korten lades åt
sidan och upp på stora bordet steg
en tjock jovialisk figur. Det var
Sångar-Lasse och han började
genast :
»Ibat studiosus uppå en äng så grön,
Invenit ibi stantem puellam fager och skön.
Salve sis puella, gusigne kärestan min,
In verum tibi dico: Jag sofver i famnen din.i
Denna visa — hälften latin och
hälften svenska samt många verser
lång — rör sig om ett tillfälligt
kärleksförhållande mellan en student
och en flicka, med hvilken han gör
bekantskap »uppå en äng så grön»,
huru han öfvervinner hennes
betänkligheter och fruktan för hennes mor,
huru han segrar och slutligen
hennes ånger och — följderna några
månader därefter.
Härunder utvecklade sångaren en
utomordentlig mimisk och
pantomimisk förmåga, i det han vred sitt
ansikte och sin kropp i de mest
komiska positioner, under det han
skiftesvis spelade studenten med en
inställsam men grof basröst och
hatten slängd trekvart på hufvudet,
och ömsom flickan med blyg, rädd
och pipig röst samt med en duk pä
hufvudet, knuten under hakan. Hans
uppträdande hälsades med lifliga
applåder. Därefter sjöng han
Hell-mans drastiska bondvisa:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
