Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1899 - Två studentupptåg. Berättade af P. G. S—s. I)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men blef till sin förtviflan snart
därom underrättad af kamraten, som
bad honom för all del ligga
fullkomligt stilla. Han begärde att fä en
bäsk eller en sup som
rekreations-medel, men fick ett bestämdt afslag,
— »men så gif mig då åtminstone
ett glas öl!» bad han. »Omöjligt!»
var svaret. På bordet vid sängen
stod mjölk, friskt vatten samt en
halfbutelj surt franskt vin, några
sockerbitar på ett tefat och en
citron, för att blandas i vattnet till en
läskedryck. »Åh, fy tusan, hvilken
vidrig smörja», stånkade han och
somnade på nytt.
När han så vaknade, stod Olof
vid hans säng tillsammans med
öfver-liggaren, hvars namn var Qvarstedt,
hvilken lade en gedigen boklunta
på bordet. »God dag, käre Olofl»
sade patienten med en ängslig och
förkrossad min. »Hvad i guds namn
ska man nu ta sig till?» Till svar
härpå räckte Olof honom två bref,
det ena från systern, det andra frän
hans älskade lilla Märta. De
andades tillgifvenhet, kärlek och förtroende,
men genom det senare brefvet gick
liksom en liten fläkt af oro. »Pappa,
mamma och flere andra här hemma
undra öfver ditt långa dröjsmål i
Upsala och att du ej hunnit
absol-vera dina studier. Huru varmt jag
tagit ditt parti, kan du ej föreställa
dig; jag har talat om huru
eftertänksamt och huru grundligt du
studerar, och — säger jag dem — detta
tar sin tid. Jag är fullt och fast
öfvertygad om din flit och ifver, ty
jag känner dig, min älskade vän.
Ack hvad jag längtar efter den dag,
då jag får önska dig välkommen
hem!» Systerns bref var mera
allvarligt och fordrande, fastän hennes
innerliga syskonkärlek skönjdes i
hvarje mening och hvarje ord.
»Nå», sade Olof småleende, »hvad
säga de? — jaså, intet annat än
godt och väll — Men nu, Anders
Petter, har du god tid att läsa;
doktorn säger, att det tar sina modiga
tre månader innan du blir fullt
åter-stäld, ty det lär vara ett
komplice-radt eller splittradt benbrott; så att
inte behöfver du undra öfver hvad
du ska ta dig till. Men hvila dig
nu ett par dar och tala vid
Qvarstedt och öfvenskom med honom
hvad du mest behöfver att läsa på,
för han har varit snäll och lofvat
att bli din ledare och mentor vid
dina studier medan du ligger här
på sjuksängen. Jag håller nu som
bäst på med »hofrätten»; tänk om
du också hade slutat innan vi resa
hem till julen. Men adjö med dig
nu så länge!»
Delinkventen stirrade länge på
dörren, hvarigenom den blifvande
svågern hade gått ut. En djup
förebråelse blandad med blygsel intog
honom; men därpå tändes, på samma
gång som ångern, ambitionens eld i
hans själ, underblåst af den
innerliga kärlek och det förtroende, som
uttalade sig i Märtas bref: »Jag har
talat om huru eftertänksamt och
grundligt du studerar och — säger
jag dem — detta tar sin tid. Jag
är fullt och fast öfvertygad om din
flit och ifver — — —»
»Qvarstedt!» ropade Anders
-Petter, »hjälp mig, hedersvän! Här
har du min hand på, att du aldrig
har haft och aldrig skall fl en
flitigare och uppmärksammare
lätjun-ge, än jag vill bli, och jag kan
äf-ven tillägga — tacksammare.»
Qvarstedt tog hans framräckta hand och
tryckte den med kraft och värme.
Om några dagar var ett
studieschema färdigt och förkänningar
gjorda angående graderna af
kompetens inom de olika ämnena. Och
så började studierna med en
grundlighet och ett allvar öfver allt
beröm. Då de voro trötta gick
Qvarstedt ut, men då kommo i stället
några glada kamrater, som skämtade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
