Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1899 - Två studentupptåg. Berättade af P. G. S—s. I)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och pratade en eller annan timme
med patienten; men i allmänhet
lämnade de honom — liksom genom
en tyst öfverenskommelse — i ro
och fred.
Så gick vecka efter vecka. —
Anders Petters kunskaper, redan förut
tämligen goda, närmade sig i de
flesta fall till graden af utmärkt
goda. Qvarstedt var synnerligen
belåten, och sjukvaktarkamraterna,
som förhörde honom, voro slagna
med förvåning huru, hvar och när
den förr så svirande och efterlåtne
hunnit förvärfva så mycket vetande.
Han blef färdig till tentamen i det
ena ämnet efter det andra efter åtta
veckors törlopp, tack vare godt
huf-vud, god hjälp och en outtröttlig
flit. Den tredje månaden användes
med samma ifver, hvaraf den sista
hälften begagnades till proftentamen
i alla de olika ämnena för Qvarstedt,
som en afton med belåten min och
under det han blandade sin andra
mycket svartmuskiga toddy, yttrade:
»Ja, nu ä vi, ta mig fan, klara till
att ta examen och det med glans
— och det går så bra ihop; för
doktorn sa åt mej for några dagar
sedan, att ditt ben nu är så godt
som alldeles läkt, fastän du ännu en
liten tid får vara mycket försiktig
och ej anstränga dig med för
häftiga rörelser.»
Den sjuke hade naturligtvis,
under tiden, från hemmet, där
olyckshändelsen väckt stor bestörtning och
ledsnad, erhållit talrika bref fulla af
deltagande och uppmuntran; och
han hade knappt kunnat afstyra
Märtas nedresande till Upsala.
Nu, så nära sitt tillfrisknande och
sin examen, syntes honom lifvet så
ljust och gladt och han såg tillbaka
på det gamla rummellifvet med ett
förakt, som närmade sig afsky. Han
njöt det goda samvetets triumf, och
om ungefär en vecka skulle han
åter få gå och stå på sina två ben.
Hvad icke kamraternas och Olofs
upprepade anmaningar samt systerns
allvarliga bref förmått, det hade
brefvet från Märta uträttat: detta
försvar hon, trots allt prat och alla
motsägelser, ägnat den hon älskade,
och det förtroende, hon visat att hon
ägde till hans redbara karaktär och
oförtrutna arbete, detta hade, som
sagdt, tändt hans ambition, ryckt
upp honom ur den likgiltighet, som
hotat att lå makt med honom, och
drifvit njutningslystnaden på flykten.
Ja, under dessa trenne månader hade
han blifvit en helt annan människa.
Han låg just och tänkte på att
så fort som möjligt taga sin
examen och att därpå, efter ett kort
besök i hemmet, ge sig af till
Falun för att efter ett par år taga sin
bär^sexamen och därpå fara hem för
att o sällhet — fira sitt–––––-
men hvad var väl detta? Hvilket
buller och väsen i trappan!
Dörren rycktes upp och in rusade
alla fem sjukvaktskamraterna,
alldeles plakat fulla, raglande, skrikande
och skrattande:
»Ligger du här och mojar dig
och tänker vigilera dig till några
lumpna cum laude, opp och dansa
och klä på dig, för i kväll ska du
ut och följa med till « gästis» och
ha dig några af dina förra rafflande
toddar som belöning för det du
visat dig latmansrask och sprungit
sista halfmilen, sedan du krupit
fram hela den öfriga vägen. Se så,
opp med dig och skynda dig sen!»
Oangenämt öfverraskad och
kännande sig sårad, protesterade han
och anhöll att få vara i fred och
lugn — men det var förgäfves; en
sprang fram och ryckte täcke och
lakan af honom, under det de
andra drogo honom ur sängen och
ut på golfvet.
Han skrek, bad och besvor dem
att ej röra honom, han brottades
och slogs med dem, men de blefvo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
