Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1899 - En märklig biskop. Af H. Bnd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN MARKLIG BISKOP.
Af H. Bnd.
För några månader sedan
meddelade en engelsman, att han
uppgjort ett universalspråk »Clarison»,
som enligt hans åsikt — och
måhända har han rätt — skall äga högst
betydliga företräden framför volapyk,
esperanto, pasilingua, ideografi,
ale-vato och allt
hvad de heta,
dessa så
omsorgsfullt konstruerade
och så föga
använda nya
språken, som nästan
allesamman
kommit till världen
under de tvänne
senaste
årtiondena. Idén är
emellertid långt äldre,
ty redan för 230
år sedan hade
biskopen i
Che-ster, John
Wil-kins, kommit på
det klara med att
någonting borde
görasföralladem. __
som behöfde kunna meddela sig med
främlingar af olika nationer, utan att
likväl ha tid att först nedlägga åratal
af arbete på att studera ett flertal
främmande språk, eller ock lära att
obe-hindradt behandla det svårlärda och
enligt biskopens åsikt »onödigt
inkrånglade» latinet.
Vetenskapsakademien, som hade äran räkna
biskopen bland sina instiftare, gillade och
understödde hans idé att bilda ett
nytt språk, och på akademiens
föranstaltande trycktes år 1668 det högst
egendomliga arbetet, som fick titeln
»Försök till en värklig ordbeteckning
och ett filosofiskt språk», ty i d:r
Wilkins’ språk voro icke allenast orden
och grammatikan nya, utan äfven
beteckningen var ny och närmade
sig tämligen mycket till snabbskritt,
enär beteckningen för hvarje ord
skulle kunna göras medels ett eller
två »pänndrag.» Dessutom sökte
författaren att
uppnå »en viss
grad af
öfverens-stämmelse emellan ordets
betydelse, ljud och
beteckning». Då
man härtill lägger
fordran att
språket skulle vara
lika lättlärdt för
alla civiliserade
nationer, så måste
erkännas att
uppgiften icke var
bland de lätta att
nöjaktigt gå i
land med.
Att åtskilliga [-snabbskriftsy-stem-]
{+snabbskriftsy-
stem+} funnos
redan före denna^tid torde för våra
stenografer icke vara nagon
nyhet. Bland de allmännast kända
manuskripten från denna tid,
aflfat-tade i snabbskrift, är utan tvifvel den
i universitetsbiblioteket i Cambridge
förvarade och därstädes icke förr än
1825 upptäckta, dechiffrerade och
i tryck utgifna dagboken, som
ami-ralitetssekreteraren Samuel Pepys fört
under åren 1659—69 och som, just
emedan den aldrig varit ämnad att
läsas af andra ögon än hans, ännu
mindre att likt så många andra dagböcker
publiceras, är något i hela
världslitteraturen alldeles enastående i dagboksväg#
JOHN WILKINS.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
