Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1899 - En märklig biskop. Af H. Bnd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
D:r Wilkins »filosofiska språk»
delade emellertid samma öde som blifvit
alla dylika världsspråks lott, ty någon
praktisk användning fick det aldrig.
Däremot ha vi hufvudsakligast
honom att tacka för ett annat språk,
som numera är spridt öfver hela
jorden, nämligen signalspråket. Ty
redan 150 år innan den franske
inge-niören Chappé konstruerat den
optiska telegrafen, hade d:r Wilkins i
en bok med titeln »Mercurius, eller
den tystlåtne och snabbe
budbäraren» icke allenast samlat och
redogjort för alla äldre funderingar i
ämnet, utan äfven framlagt ett ganska
enkelt och tillfredsställande sätt, att
medels 2 eller 3 facklor eller
lanternor på länga stänger signalera
alfabetets alla bokstäfver. Denna bok
gaf sedermera engelska flottans
öfver-befälhafvare, härtigen af York, idén
till det af honom uppgjorda
sjösignalsystemet, som för första gången
kom till praktisk användning under
hans sjöstrider med holländska flottan
i början af 1670-talet och som sedan
utvecklats till det i våra dagar
brukade.
Det var dock icke endast
konstruerandet af ett världsspråk och ett
signalsystem som utfyllde de frän
embetsgöromål lediga stunderna för
denne praktiske, fjärrskådande och
storvakne biskop.
Han var en af de förste att inse
sanningen och värdet af den nya
läran om himlakropparnes rörelse.
Ej fullt åtta år hade förflutit sedan
Gafilei utbildat och framlagt de
Coper-nikanska satserna, när d:r Wilkins
trfl nämnda upptäckters
populariserande utgaf tvänne arbeten, inom
kort åtföljda af ett tredje, i hvilket
senare han ä la Jules Verne lämnar
sm fantasi fritt spel och låter läsaren
göra en förd till månen medels
flygmaskin. Mekaniken var ett af hans
favoritämnen, och de första arbeten
i detta ämne som utgåfvos på engelska
språket voro af d:r Wilkins1 hand.
De bära titlarne: »Mathematisk magi,
eller de under som kunna utföras
genom den mekaniska geometrien»,
»Archimedes eller mekanisk kraft»,
»Dædalus eller mekanisk rörelse»
och redogöra, som titlarne antyda,
för kraft och rörelselagar, de enkla
maskinerna kilen, blocket, skrufven
etc. samt dessutom en hel mängd
mera sammansatta mekaniska
anordningar.
Men äfven på ett annat område
var han långt före sin tid. Den
ofvan nämnde Samuel Pepys berättar
nämligen i sin dagbok att han på
ett besök hos en af sina vänner, den
fint bildade, vidtbereste och äfven
som memoarförfattare framstående
John Evelyn, sett ett par bikupor,
som denne fatt i present af Wilkins.
Dessa bikupor, hvartill Evelyn på sina
resor i främmande länder icke sett
maken, hade med all sannolikhet
konstruerats af Wilkins själf och
bestodo af i form af ett miniatyrslott
anordnade lådor med glasväggar, som
kunde flyttas. De voro sålunda hvad
den moderne biodlaren kallar
skatte-kupor.
Själf berättar Evelyn i sin dagbok,
att han 1665 på sommaren såg d:r
Wilkins tillsammans med sir William
Petty (mekaniker och statistiker) och
d:r Hooke (matematiker och
mekaniker) sysselsatt med
konstruerandet af »ett hjul att användas till
kapplöpning». Detta var
velocipedens ursprungliga form, ty den
utgjordes, i motsats till våra dagars, af
ett enda stort hjul, i hvars midt den
åkande hade sin plats.
John Wilkins var son af en
guldsmed i Oxford. Han föddes 1614,
studerade vid universitetet i nämnda
stad, blef utnämnd till rektor vid
Wadham-kollegiet i Oxford, beklädde
sedermera samma embete vid
Tri-nity-kollegiet i Cambridge och blef
slutligen biskop i Chester. Han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
