Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund - Tredje boken. Fortet på Cayo Toro. Åttonde kapitlet. Ombord på Hermes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TREDJE BOKEN.
FORTET PÅ CAYO TORO.
ÅTTONDE KAPITLET.
OMBORD PÅ HERMES.
De vidtberyktade Kaffebargen resa
sig vid östra ändan af Kuba. Från
det skrofliga, purpurfärgade Montes
Seboruca, omkring hvilket den
balsamiska men dock uppfriskande luften
skapar en evig vår, slutta de i
oändlig skönhet och öfvergå till behagliga
lomas — små kullar — på hvilka
ligger den vackra byn Santa Calalina de
Guaso — stundom kallad
Guanta-namo — omgifven af palmer och
kokosnötträd, som alltid äro gröna, och
växande pisanger, som alltid bära frukt.
Därifrån går en vid pass tjugo
en-é gelska mil lång järnväg mellan palmer
af otaliga slag och blommande kaktus
samt, på en del ställen, genom stora
mahogny skogar betäckta med el jagney,
denna ryktbara parasit af underbara
blommor, som stundom växa upp till
ett träd själfva, till dess djungeln blir
mera intrasslad och sockerrören tätare,
i den* mån järnvägen passerar öfver
den lägre belägna marken, som
om-gifver den inre Guantanamobukten,
och kommer till den lilla staden
Cai-manera, hvarifrån en djup kanal löper
förbi Cayos del Manati och del Toro
samt några mindre öar och faller ut
i den yttre bukten, bvilken gifver tillträde
åt de små ångbåtar och segelfartyg,
som komma in från Karaibiska hafvet
för att hämta kaffe, socker och
tropiska frukter från detta gynnade land.
Afskuren från det öfriga Kuba
genom öns stora bärgskedja, Sierra Maestra,
tyckes den lilla staden hafva gått till
hvila en het dag i mars 1874, medan
solen brände som värst. Till och med
ångaren, som lastade bananer och kaffe
på Santiago, hade låtit sina små eldar
slockna; skiltvakterna på det gamla
fortet å Cayo Toro mumla sömniga
sitt alerto; fiskarebåtarne röra sig knappt
på vattnet i den yttre
Guantanamobukten. Denna omgifves å östra sidan
af de skrofliga La Playa del
Este-kullame; de västra bankarne äro
huf-vudsakligen lågländta och medgifva
plantering af sockerrör, tills äfven de
öfvergå till kullar i närheten af
Karaibiska hafvet.
I detta blå vatten, ej fullt tre
engelska mil från den lilla staden, ligger
makligt för ankar en stor, hvit
skonert-riggad jakt af sjögående dimensioner,
alldeles utanför Palmosudden, med
sun-tältet uppspändt från för till akter.
Jakten, som hissat New York Yacht
Squadrons vimpel och Förenta
staternas flagga, äges af rar Alfred Grayson
från New York, som med sina båda
döttrar är ombord på henne. I
likhet med omgifningarne tyckes äfven
fartyget vara försänkt i sömn. Några
beckbyxor på däck ligga under
skansen under försök att komma ur solen.
Det enda som inte vill hålla i ro denna
stilla dag är kvinnotungor.
»O-o o, milde skapare 1 Hvad Kuba
är tröttande!» Det första är en
half-kväfd gäspning; det andra en
tämligen modlös suck.
Miss Blanche Grayson reser sig
likgiltigt upp från sin hvilstol på det
hvita däcket af Hermes och går bort
till hackbrädet, blickande ut öfver den
yttre Guantanamobuktens vida yta.
På andra sidan om henne, där den
unga flickan kastar likgiltiga blickar
mot land, löper en djup segelränna
mellan den lilla staden och Cayo Toro,
som är krönt med sitt gammalmodiga
spanska fort. Bakom detta ser man
en skymt, mellan mellanliggande öar,
af den stora inre vattenmassan, som
liknar en sjö med sina låga bankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
