Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund - Andra boken. Det brinnande plantaget. Sjunde kapitlet. »Diablo! Han kommer aldrig mer att promenera på Femte avenyen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyser elden från en tiger, som slagit
sitt rof till marken.
»Diablol Ni kommer aldrig mer
att promenera på Femte avenyen!»
grinar han.
»Inför Gud, Ortiz, har ni mitt mord
på ert samvete!» mumlar Howard, å
hvars panna förtviflans heta dagg
af-kylts genom vissheten om en hastig
död. »Ni har ätit mitt salt och delat
mina håfvor; ni, som jag en gång
kallade vän, hvarför — hvarför har ni
gjort detta?» och hans ögon söka
be-dröfvade sin forne New-York-vän, som
han ännu knappt vill tro illa om.
»Emedan», svarar spanioren
långsamt och med ansiktet ljusnande af
framgångens triumf, »ni är den ende,
som står mellan mig och den kvinna
jag älskar.»
»Ni älskar — Blanche?» skriker
Temple med en ångest, som kommer
Maria att spritta till vid sidan af sin
döde fader.
»Ja, och jag skall gifta mig med
henne.»
» Aldrig!»
»Aldrig, då jag har den här!» Och
Ortiz håller framför offrets förtviflade
ögon den blixtrande klenod, som hans
fjärran varande trolofvade i det
lyckligare landet satt på hans finger, då
hon lämnade honom.
»Blanches ring 1 * skriker Temple. Nu
gripes han af en ångest gräsligare än
dödens, och den unge mannen börjar
bön falla hos förrädaren: »Gif mig igen
den!» Hans fängslade händer knyta
sig, då han anropar honom. »Hon
skall tro att jag är otrogen mot henne.
Ortiz, jag skall dö här. Ni har mitt
lif, men för guds skull, människa, låt
icke den kvinna jag älskar förakta mitt
minne!»
»Hon skall glömma ert minne i en
annans armar.»
»Icke i edra, skurk! Icke i edra!»
Och då spanioren, vorden sorglös
af framgången, lutar sig ned öfver
honom, kraflar sig offret upp på knäna
och slår honom i ansiktet med sina
fjättrade händer.
Ängesten i Temples röst framkallar
ångest äfven hos flickan, som knäböjer
vid hans sida. När namnet på en
annan kvinna, som han älskar,
ropades till henne, blir hennes hjärta, som
var upphettadt af smärta, afkyldt till is
af ett annat styng. Hon höll på att
skrika: »Är det sannt? Älskar du,
Howard Temple, som tagit min själ ifrån
mig, en annan?»
Men i detta ögonblick känner hon
sina hvita armar gripas af brutala
händer. Domingo, med segervisshet i
ögonen och lusta i ansiktet, med
andedräkten het af lidelse och begär,
hviskar i hennes Öra: »Alla ha nu fått
sin belöning utom Mendoza. Nu är
det hans tur. Dina ljufva kyssar, tiina
de mis ojos, skola göra denna natt till
min himmel, mi vida, mi querida, mi
alma /» Och den kringsmygande
äfven-tyraren, som förstört detta kubanska
plantage, sträcker ut armarne för att till sitt
brutala bröst trycka dess blomma, på
det hon må krydda hans seger genom
sin jungfruliga vanära.
Men med denna snabba instinkt,
som väckes hos kvinnan, då hennes
renhet är i fara, slingrar sig flickan
med ett kväfdt skrik ur hans
omfamning, flyr genom de med plundring
sysselsatta soldaternas led och, lyst af
sitt brinnande hem, störtar hon rakt
som en pil mot djungeln, ropande: * Vivo
Tado! Aqui Tado! Pronto Ta do/»
Under tiden flammar elden högre —
högre — högre! Det stora
sockerbruket liknar ett begrafningsbål för den
familj, hvars förmögenhetskälla det
varit. Slutligen störtar den stora rykande
järnstommen tillsammans, och allt blir
mörkt och öde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
