Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1899 - Musik. Revy. Af Filippo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REVY.
På operans repertoar under maj har
bl. a. stått »Fra Diavolo», som dock
blott lyste en gång och försvann, sedan
den hunnit med att visa, hur illa de
franska och särskildt Aubers
opéras-comiques, när de någon gång
unnas en repris, gifvas å vår lyriska scen,
där de förr varit nästan lika väl
omhuldade som i Paris. Ingen elegans
eller spiritualitet vare sig i sång eller
spel. Hr Ödmann torde nog kunna
mäta sig med en eller annan tysk Fra
Diavolo, Bötel t. ex., men tyskarne
äro som bekant icke de bästa mönster
att studera för opéra-comique; den
öfriga truppen påminte nästan utan
undantag om tysk sekund-teater. Och
dock sakna vi icke alldeles lämpliga
krafter för dylika stycken, om de
uppsättas och inöfvas med omsorg.
Af den långa rad af debutanter, som
bebådats för maj, af hördes ingen mer
än en liten fru Alma Boman, som
väl icke lät höra någon mer ovanligt
klangskön röst, men däremot visade
vackra dramatiska anlag i Cherubins
roll, så mycket mer anmärkningsvärda,
som hon fått repetera, utan att ens
dekorationerna voro uppställda på scenen.
Som man ser, uppmuntra höga
vederbörande icke nu för tiden debutanter
med något öfverdrifvet tillmötesgående,
hvilket kanske varit orsaken till, att
de på sista tiden förekommit ganska
sparsamt. Icke ens den länge
utlof-vade debuten af den nye tenoren, hr
Schiicker, blef utaf. I stället hade
man tillfälle att höra honom å en af
hr Rundberg anordnad musiksoaré —
ett slags offentlig elevuppvisning ■—
och kunde därvid konstatera att hans
röstmaterial värkligen var fullt så
fördelaktigt som ryktet hade förmält;
men äfven, att en god del af hans
utbildning ännu återstår att göra, trots
det att tonansatsen var naturlig och
manérfri. Ett likartadt är förhållandet
med en barytonist, hr Asplund, med
storartade röstmedel. Röster finnas
nog här i sångens land, men däremot
är det ondt om goda sånglärare, det
är en gammal klagan, som man litet
emellan känner sig frestad att ånyo
uppstämma.
För att nu återvända till operan,
så har man där ändtligen i säsongens
näst sista timma fått fram en nyhet,
Wagners »Flygande holländare», som
kommit med friska vindar till den
något stagnerade repertoaren. Som en
absolut nyhet kan denna 58 år gamla
opera väl icke betraktas, i synnerhet
som den gafs i Stockholm åtskilliga
gånger redan 1872 och väl en stor
del af operapubliken sedan dess gjort
bekantskap med den å utlandets
scener, men relativt verkar den dock som
ny, så mycket mer som den är
ungdomlig samt frisk som hafvets sälta.
Wagner hade, när han skref detta
ungdomsverk, icke ännu förvärfvat den
raffinerade och komplicerade teknik,
som skönj es i hans senare stycken,
men man finner där redan hans
egenart fullt utpräglad i åtskilliga scener,
hvilka sia om Tannhäuser och
Lo-hengrin, ja till och med om än
senare verk. Äfven i de oändliga
pauserna och mellanspelen igenkänner
man honom. Holländaren och Senta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
