Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1899 - John Ruskin - Johann Strauss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
giftsfria — vittna om att Ruskin alltid
låtit sina idéer åtföljas af handling.
John Ruskin är icke blott Englands
ojämförligt mest begåfvade konstkritiker
utan äfven en af dess ädlaste söner.
Gavroche.
JOHANN STRAUSS,
valskonungen, är död. Med honom
bortgick en af vår tids mest
representativa musikaliska personligheter. Den
genre, som gjort honom stor, var
visserligen underordnad, men han förstod
att odla den. Johann Strauss’ valser
voro ofta verkliga små konstverk, osökt
melodiska, pikanta utan effektsökeri,
och klangfullt instrumenterade. Hans
mästerverk inom genren, »An der
schö-nen blauen Donau», uppväger dussintals
respektabla men tråkiga symfonier och
operor.
Strauss tillhörde en familj med
musikaliska anor. Hans far var äfven
han berömd som
valskomponist; tillika med den
äfvenledes mycket
omtyckte Launer förde »gamle
Strauss» i många år
obe-stridt spiran öfver hela
den del af det glada Wien,
som älskade att svänga
om i dansens hvirflar, till
dess han slutligen fick en
farlig rival i sin son
Johann, som blott ig år
gämmal trots faderns
motstånd upptog
konkurrensen och uppträdde med
sin egen orkester och egna
valser. Äfven de yngre
bröderna Joseph och
Edvard ha framträdt som
danskomponister.
Johanns rykte
fördunklade dock snart hela den
öfriga familjens. Äfven
som operettkomponist
hade han framgång, också i
sin art förträffliga stycken
som Cagliostro, Lustiga kriget och
Zige-narbaronen, samt framför allt
Läderlappen, hans mästerverk inom denna
genre, gåfvos öfver hela världen och
skaffade honom ökad berömmelse. I
likhet med Offenbach brann Strauss
emellertid af begär att uppträda äfven
som verklig operakomponist, men på
detta område hade han föga framgång.
Endast ett ringa fåtal af dem, som
svärma för Läderlappen eller som
förtjusta gnola på »An der schönen blauen
Donaus» toner har förmodligen ens hört
talas om »Riddar Pazmann», Strauss"
snart glömda opera.
Strauss var en varm beundrare af
musikens Ȋdlaste verk och de store
mästarne». Största delen af den
förmögenhet, han förvärfvat med sina valser,
testamenterade han till Wiens
musikförening, som i många år verkat för
att genom goda uppföranden sprida
kännedom om mästerverken. I lifstiden
var han intim vän med Johannes och
■■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
