Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1899 - Bland gamla krog-kåkar och källare. Stockholmsbild af B. C. med teckningar af Nils Wellberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
användas än i dag, där
pokule-randet på vissa tider och efter
vissa bolagsregler fortfar med frid
och fröjd, i hälg och söken, i
rus och strid, under bångmål och
skrattfanfarer. Men en viss
popularisering kom dock genom dessa
anordningar till stånd; nu frotterar
sig därinne i all gemytlighet den
fina eller bättre rocken med
arbetsblusen och mollskinsbyxorna, och
mössan, däruppe på klädhängaren,
med höga hatten, liksom
bildningsgraden inom de arbetande
klasserna på sista tiden har börjat
att höja sig.
Nu äro bränvinsglasen »krönta»
som kungar, lika höga och lika
rymmande och bära B. B. i sitt
namnchiffer; det betyder: Brän
vinsbolaget, men uttydes som oftast af
skämtsamma individer som: »Bästa
bror»! Ty något etikettsbångmål skall
man också ha i glädjens sup-stunder,
äfven om tiderna föröfrigt ha
förändrats.
Om man vitzar härinne, är det
inte underligt, ty man följer i såväl
det, som vis-ä-vis normen i
bolagets rörelse, det s. k.
»Göteborgs-systemet», vare det nog sagdt!
Men vi skulle ju ut på ströftåg!
Vi börja då med en titt in på
»Galoschen», som också kallas för
»Löjtnants krogen » eller » Liibeck » —
Stockholms sämsta och ruskigaste
INTERIÖR AF »LUBECK».
ställe i den vägen — därborta vid
Artillerigatan (förr Löjtnantsgatan),
midt för kungliga hofstallet. Brrr!
Där »bäska» schåarne och
morgon-tupparne från bron, i en luft, mättad
med koldamm och spannmålsodör
och diverse annat, och bordsederna
äro så fria, att man ovillkorligen strax
vänder stället ryggen. Och så går
man Riddargatan upp till
»Guld-Pelle» eller »Hoppan» och ser på
publiken där. Där är mest militär,
sergeanter och fanjunkare och går
på det hela taget hyggligt till.
Guldsmeden, som en gång hade stället,
fick oförskyldt släppa till sitt namn
åt eftervärlden — och så blef det
»Guld-Pelle» utaf, äfven om man inte
tar »guldspets» i sitt punschglas på
kvällskvisten. På »Pianokrogen» och
»Skinkapasset» i Folkteaterns hus
vid Östermalmstorg kunde man gärna
sjunga slagdängan: »Handlande ä’
vi allihopa!», ty där består publiken
mest af »ståndspersoner» från
torget och saluhallen, uppblandad med
en del aktörer från »våningen bred
vid» och kanonäskans söner med
skinnklädda pantalonger och
mäs-singsbomber i uniformsmössan.
Artister och artillerister! Nåja, det är
inte stor skillnad på namnet, och dc
kunna ju lätt — bli »på kulan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
