Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1899 - Bland gamla krog-kåkar och källare. Stockholmsbild af B. C. med teckningar af Nils Wellberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bägge två. »Oredan*, som vi
passera därinne på Linnégatan, gör inte
mycket skäl för namnet, ty den är
det — reda med, och lokalen är
hygglig och tidsenlig. Men »Ryskan»
— längre upp vid samma gata, i
hörnet af Jungfrugatan — den är
ljuflig! Där håller man på att bryta
benen af sig i en brant, söndernött
halftrappa och på en backig,
kuller-stenslagd miniatyrgård, innan man
kommer in i lokalens två små
krypin till rum, där det doftar smorläder
— ehuru inte ryskt — och
hästgar-dist och smörgåsbord och matos,
om hvartannat. Det gamla
stenruck-let med sina små, grönbrända rutor,
ett dyrbart minne från det forna
Ladugårdslandet — är sprucket och
fallfärdigt, och rummen knuffas
därinne som två fågelburar med
oljetryck och galgfåglar i.
Handtver-kare och arbetskarlar och de många
pantlånarne i trakten blanda här, ut
och in, sina stofthyddor i den
lifs-farliga portgången och vid
ekbordens supar och »tilltugg». De
stiliga norska jägarne, som förr så ofta
upptogo platsen här, äro nu ett minne
blott från bättre tider; och Amanda
och Hilma fä nu nöja sig med
»gås-ungarne» och »rödstjärtarne»
—Svea-och Götagardisterna, hvilka med gula
eller röda uniformskragar och
dinglande faschinknifvar oupphörligt
med öfverlägsen hållning och
takt-fasta steg uppenbara sig i lokalen.
Så styra vi stegen till
Blasiehol-men, där en gång Käpplingemorden
begingos — minnestaflan öfver
desamma, i sandsten, föreställande Kristi
korsfästelse, och med järnram
omkring, står nu på en bärgshöjd vid
Götgatan, midt för f. d. holländska
ministerhotellet, nu senast Katarina
fattighus. O, Sankt Blasius! Där stiga
vi in på »Nordisk konst» eller »Kristi
lidande», som stället äfven heter
enligt gatans slangspråk, och finna
en lokal, låg och oansenlig till det
yttre och aflång som en sockerlåda
till det inre. Här ha hamntyperna
sitt tillhåll, tegelfärgade, sotiga och
mjölhvita, eller gula af rapskakor,
blåsvarta af järnstänger och bruna af
ockra och tjära, sitta de här och tala
om sina mustiga historier och taga
sina »nubbar», både »helan»,
»half-van», »tersen» och »lilla Manasse»,
samt en och annan »Hagbergare»
mellan hvarfven, medan de gå
och knoga därute vid Nybrokajen.
På »Lilla Museum», som krogen
midt emot norska ministerhotellet
kallas, där är det mera fashion! Där
stå flottister och ångslupskaptener
och ibland någon fattig artist, som
varit för att kopiera en duk på
Nationalmuseum, några af Operans
korister m. fl. vid det fint dukade
smörgåsbordet med sin lilla
brän-vinskantin af nysilfver och spegla
sig med välbehag i präktiga trymåer,
och maten kommer från köket på
hiss. Det är lyftning i det däri
Det stället är också, näst »Röda
stugan» i Peterzénska huset vid
Munkbron och » Jakobsstegen» eller
»Himmelriket», i tr. upp vid Jakobsgatan,
det finaste i den vägen i Stockholm.
Växter på bordet, fint duktyg,
elegant servis, oljemålningar kring
väggar ne, artistiskt ordnade draperier,
dyrbara kronor, bonade golf,
flusse-rade fönster med ordet »Källare»
på, speglar, blommor och byster
samt skulpturarbeten på hörnhyllor
och konsoler. Men trappan är mörk,
smal och brant till detta
»Himmelrike» i bolagsväg, och hvad är då
naturligare, än att stället får heta
»Jakobs-stegen», så mycket mer, som
det ligger vid Jakobsgatan?
Men dit töras ej de därgossåme,
som stå i hörnet och skubba sig, gå
upp. Det är för fint. »Himmelriket»
är inte för dem, och i afdelningen
på nedra botten ha de slagit
munskänken »på käften», anförtro de
hvarandra, så det smakar inte häller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
