Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1899 - Ett riddarslag. Skildring af G. Ahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
palatstrupp, i medeltida uniformer,
väpnad med hillebarder, och föregicks af
gammaldags pukslagare. På
slottsgården paraderade tvänne kompanier af
gardet, hvars musikkår spelade
kungssången. Sakta och gravitetiskt,
häl-sadt af folkets jubel, skred riddartåget
framåt och försvann i slottskapellet,
där ceremonien skulle äga rum.
Kyrkan var liten men vackert inredd i
byzantinsk stil med synnerligen
praktfulla glasmålningar. Jag skyndade att
intaga min plats på den s. k.
diplomatläktaren. Riddame hade efter rang
placerat sig på taburetter. Vid altaret
stod ordensbiskopen i full omat,
om-gifven af fyra andlige. Framför
honom knäböjde de hvitklädda noviserna,
till hvilka han riktade ett högtidligt
hälsningstal, medan de små pagerna
med vaxljus i händerna grupperats på
ömse sidor om altaret.
En liten paus inträdde.
Hälsningstalet var slut, och noviserna fördes till
sakristian för att anlägga
riddaredräkten, medan de assisterande andlige
alltjämt fortforo att mumla latinska
böner. Iförda glänsande
riddarerustningar med fjäderprydda hjälmar skredo
noviserna åter fram till altaret och
knäböjde. Nu skulle
de aflägga
riddar-löftet, hvilket
högtidligen förestafva-des af biskopen.
Sedan de därefter
kysst bibeln och
aflagt eden,
framträdde den åldrige
prins Luitpold. En
page lämnade
honom svärdet; med
hög och ljudlig
röst uttalade han
de traditionela
orden: »Var tapper,
ädelmodig och
trogen», och
dubbade med
svärd-slag de nya rid-
darne, hvarpå han egenhändigt till dem
öfverlämnade svärd och ordenskors.
Af prins Ludvig mottogo de därpå
skölden och af prins Ruprecht de gyllne
sporrame, hvilka samtliga insignier med
pagernas tillhjälp genast anlades. Åter
knäföllo riddame och erhöllo den
kyrkliga välsignelsen; så följde en praktfull
mässa — praktfull är värkligen ordet
— den sköna sången, utförd af
Miinchen-operans främsta artister, den
rika prästerliga omaten, rökelsen, som
formligen steg åt hufvudet, de
figurerande korgossarne och pagerna med
sina vaxljus — allt förenade sig i en
mäktig inverkan på sinnet’ Vaggad
till ro af de entoniga latinska bönerna,
lät jag mina blickar glida öfver
riddar-skaran, hvars glänsande dräkter
strålade i den rika vaxljusbelysningen,
mot hvilken färgspelet från de målade
fönstren bröt sig — ej underligt att
min fantasi började flyga och att jag
med ens kände mig förflyttad åtskilliga
hundra år tillbaka, till korsfararnes,
tomérspelens och trubadurernas tid.
»Te Deum», som bildade slutpunkten
i mässan, väckte mig ur m’ina
drömmar. Kontrasten var stor, dä jag, väl
ute ur kyrkan, bländades af vårsolen,
DEL AF S:T GEORGSORDENS PROCESSION: GREFVARNE V. ARCO,
V. SEINSHE1M M. FL.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
