Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1899 - Ett riddarslag. Skildring af G. Ahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inandades den friska luften och befann
mig midt bland nutids-människor —
som för öfrigt tätt sammanpackade
väntade på riddarne. Dessa ordnade sig
åter i procession och tågade högtidligt
tillbaka till slottet, denna gång de
yngste främst. I ordenssalen mottogo
dessa de äldre riddames
lyckönskningar. Efter en stunds uppehåll
bildades åter procession. Nu var målet
slottets stora bankett-sal. Här stodo
borden dukade med all den rikedom,
en kunglig prakt-taffel kan erbjuda.
Trenne långbord för riddarne och ett
Hans Kungl. Höghets kläder.
Emellertid tager det sig för åskådaren högst
imposant ut. Allmänheten har
nämligen tillträde till denna taffel, och en
oafbruten folkström passerar under hela
middagen längs genom salen, lifligt
intresserad att beskåda ståten.
Med denna taffel, där naturligtvis
skålar och tal ej fattas, är den officiella
delen af St. Georgsfästen slut. Den,
som blifvit upptagen i orden, har
därigenom fått en offentlig bekräftelse
på att han tillhör den högsta adeln
samt dessutom en ordensplack lika stor
DKL AF S:T GEORGSORDENS PROCESSION. FURST HOHENLOHE M. FL.
mindre, fyrkantigt för de kunglige, detta
senare smyckadt med ordens
silfver-skatt, bland annat en nästan
meterhög St. Georg.
Vid denna taffel uppträder regenten
med alla yttre tecken till sin höga
värdighet och låter vid dinem
betjäna sig af de främsta hofchargerna.
öfverhofmarskalken serverar vinet,
öf-verstekammarherren steken o. s. v.
Detta är emellertid icke så praktiskt,
ty de höge herrarne hafva naturligtvis
ingen synnerlig vana vid detta göra
och lära ej sällan spilla både det ena
och andra såväl på duken som på
som våra storkors, att bäras å vänstra
sidan af bröstet. Den med
förhållandena obekante, som möter en ung
löjtnant, dekorerad på detta sätt, måste
ovilkorligen tro honom vara minst prins
af blodet. St. Georgsorden torde väl
också, såsom alstrande kastanda, vara
en något föråldrad institution i vår
mot jämlikhet sträfvande tid. Många
till inträde berättigade begagna ej häller
denna sin rätt. Bland andra har
prinsen-regentens tredje son, prins Arnulf,
vägrat låta upptaga sig i densamma,
offentligen under förebärande, att han
ej ansåg sig kunna besvärja jungfru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
